fredag 23 december 2011

Bekänna färg...

Ok nu har jag bestämt mig, blev ingen lång cliffhanger, sådär framåt våren, jag tror överraskningsmomentet skulle gått om intet då, så jag tänker berätta...iaf lite...

Jag har haft ett helt underbart jobb i 18 år, de chefer jag har haft har trott på mig och låtit mig utvecklats. Ibland brukar jag säga att den Malin som arbetar har glidit genom arbetslivet på en räkmacka, på något underligt vis har det mesta jag föresatt mig gått min väg, inte bara genom ren skär tur utan också genom en rejäl dos envishet, målmedvetenhet, beslutsamhet och ett finskt jävlar anamma....Så det är med sorg jag tänker berätta att jag kommer att sluta om några månader.
Jag kommer att sakna alla mina fantastiska, starka brudar på butiken, alldeles förfärligt, dom är ett gäng helt underbara individer, alla, var och en med starka egenskaper som gemensamt med ett fantastiskt driv har tagit butiken dit den är idag. Mina superlativ räcker inte till för att beskriva dem, men de har varje dag inspirerat, ifrågasatt och fångat dagen.
Jag kommer att sakna alla starka, drivande och inspirerande kollegor i Bc gruppen.
Min tacksamheten är stor för att jag givits chansen att få växa och utvecklas inom ett starkt företag med ett sånt driv och frammåtanda, men  nu känner jag att det är dags att gå vidare.

Vad ska jag göra istället då? Jo jag har fått ett jobb som kommer att ge mig en stor utmaning, som gör att jag måste lämna mitt "trygga rum" som jag just nu lever i. Lite märklig inställning man har egentligen, när man äntligen nått det man suktar efter,  när man nått de mål man satt upp, då måste man förändra och jaga nya. Men jag tror att detta blir på ett annat sätt, mer fokuserat och på ett sätt där jag får använda och utveckla mina styrkor.

Jag tänker som ni märker inte nämna var jag hamnar, men är ni nyfikna så finns det många sätt att fråga mig på tu man hand! :-)

Ha nu en synnerligt härlig och skönt ledig jul alla, själv ska jag njuta av det goda liv jag lever tillsammans med mina kära.

//M

måndag 12 december 2011

Tomtehybris på tomtebo...


 
 Helgen som varit har gått i julpyntets tecken här hemma, Långe sambon och förtjusande C var och inhandlade en gran under tiden som glamourmorsan tog sig en redig after work på fredagskvällen. Så med lagom betongluva pyntade jag och lillongen granen på lördagsförmiddagen....eller.... snarare var arbetsfördelningen sådan att C hängde upp pyntet och jag glesade ut alltmedan den långskallsongsprydde fadern efter den tunga snöskottningen välförtjänt parkerat röven i soffan för att heja fram skidskyttelaget i stafetten...precis som en lördag bör te sig alltså.

Men fint blev det och även resterande pynt åkte fram ur hastigt ihopplockade lådor från förra året...ty den häringa numera medelålders kvinnan får lätt eksem typ på nyårsdagen av alla röda tomtar som lömskt står och blänger på mig under sina lätt dammiga luvor, en barrande gran vars slokande grenar släpper ifrån sig de noggrant utplacerade kulorna och stearinfläckiga röda dukar som sådär i januarisolens bleka ljus avslöjar att de nog inte var särskilt fläckfria när de plockades fram heller.

Så det är med lätt hybris lurandes bakom den annars så lugna fasaden de raskt åker ner i sina lådor igen för att i elva och en halv månad tillbringa dagarna i evigt mörker.

 
Men ännu sålänge njuter jag alltså av tomtar, ljus, glitter och grandoft och jag hoppas att lillongen får samma mysiga känsla av jul som jag har växt upp med.
Även om inte jag som vuxen uppskattar detta pyntande och julklappsinhandlande, så gör jag det mer än gärna för mitt barn, jag vill ge honom liknande underbara traditioner att i sin tur anpassa och förmedla till sina barn.

För även idag sitter jag med ett sentimentalt leende på läpparna när jag hör Agneta Fältskog sjunga julvisor ihop med barnkören....hon får mig att på nytt bli en liten förväntansfull tjej som upptäcker att tomten smugit förbi på natten och lämnat ett paket vid sängkanten. Hur fan han kom in funderade man ju inte på direkt.

Jag minns hur vi åkte runt och lämnade julblommor till de vi under året blivit hjälpta av, tanten som hjälpte oss att stycka älg, den gamla fina grannen som kallade mig pinnen och ibland när det snöat alldeles gröndjävulskt kom och skottade vår mardrömsuppfart med traktorn.

Jag minns hur vi svältfödda på tecknad film satt uppradade i soffan klockan 15:00 för att se Kalle Anka och hans vänner fira jul, hur morsan alltid traditionsenligt glömde kålrotslådan i micron... men främst av allt får jag den där alldeles speciella känslan  i magen, känslan av gemenskap och värme. Så om ni inte gillar julen som vuxen och helst skulle slippa allt ståhej, fundera på vad julen betydde för er som barn...

Jahapp, blev en sentimental blogg ikväll, och jag som egentligen bara tänkte klippa in den makabra dikten om tio små tomtenissar....aja...den kommer kanske på förfrågan...

//M

lördag 26 november 2011

En nakenbastande sjuttiotalsmatrialist....

Mmm...inget nytt på fronten att sätta på print...eller egentligen har jag väl haft för fullt upp för att orka hitta inspirationen att skriva...i kombination med att den häringa glamourmorsan inte blivit tillräckligt uppretad för att ha något att skriva om.

För det är ju då det blir som bäst...lätt uppretad med två glas vin i kroppen...då skapas magi på bloggen!
Alternativet är en lika vinfull donna med lätt sentimentalitet i sinnet, då kan det komma ett å annat barndomsminne som legat latent och gnagt... jag har ju haft en underbart, sjuttitalistisk uppväxt där hela familjen bastade...håll i er....nakna tillsammans....det skulle ju få vilken socialtant som helst att gå i spinn i dagens alltmer mentalt sjuka värld.

Se bara hur det gick för den stackars familjen i hmmm var det Sandviken...familjemys i sängen på lördagarna är tydligen straffbart, yppa inte detta ens för din svägerska eller syster...då kanske du blir anmäld till sociala...ja för det är ju sjukt onormalt att vilja mysa ihop med sina barn.
Och att sen  be familjen om ursäkt är omöjligt, då skulle man ju erkänna att man agerat felaktigt...*skakar på huvudet* tragiskt...det VAR JU FÖR FAN DET NI GJORDE!!!!

Ursäkta...hade inte alls tänkt skriva om detta....

Vet inte riktigt hur jag ska byta ämne efter detta.... Vi har iaf fixat lite julmys idag, min lilla onge har tjatat om detta sen mitten av november och var så förväntansfull idag när vi började plocka....leta efter alla julprylar som vi på ett väldigt kategoriskt sätt plockade undan  i fjol...nä jag får lätt hybris och panik ungefär en dag efter nyår...då ska varenda spillra av julen ut, då vill jag inte se en julkula....eller ens en enda röd pinal  i mitt hem...


 Foto: Rantamor
 Min lycka är varje år lika total när jag får plocka fram min snuskigt dyra (för att vara en ljusstake, men som jag köpte med ruskigt bra rabatt) och underbart vackra Design House Sthlm ljusstake ur sin fina original kartong....
likaså svallar mina känslor för min röda stringliknande skål från IKEA....nä jag har ingen behov av fina saker... och nä jag skulle kunna leva ett helt år utan att shoppa....NOT...jag är ledsen att jag är en patetisk men välmående matrialist som av någon anledning finner lycka i att äga saker som för mig har ett stort värde....inte pengamässigt...utan bara för att de i mitt öga är designmässigt fulländande...
Så det är nog en av mina laster får jag erkänna...och jag kan tråna länge efter en detalj till hemmet...och under tiden får det vara tomt på den plats där objektet för min åtrå ska stå...och sen njuter jag varje gång jag betraktar den....

Nä nu ska den här ännu pin nyktra matrialisten värma lite glögg och mysa in första advent med mina älskade föräldrar och min egen lilla fina familj....

Trevlig första advent på er...<3

//M

torsdag 10 november 2011

Varning på stan, här kommer hon som ska hålla igång hela dan...

Känns lite märkligt idag, det är torsdag, lillongen är på dagis, långe mannen där han hör hemma om dagarna och själv softar jag på här hemma iställer för att som vanligt på en torsdag vara i full färd att styra upp dagen på jobbet.
Och jag är inte sjuk, inte ens inbillningssjuk, näe idag  ska det nätverkas och föreläsas under dagen för att sen slå klackarna i taket och imundiga fantastisk mat senare under kvällen.

Umeågalan 2011 är dagens arrangemang, med föreläsningar av maktkvinnor och män under dagen, då jag hoppas på att fyllas av inspiration och energi av entreprenörer och starka drivkrafter. Sen är det bara att hoppa i galastassen och sticka ner till stan för lite fix av frisyr och mingel innan Akt två med mat, prisutdelningar och underhållning brakar igång. Hoppas jag kan föra mig som man bör i dessa sammanhang!

Det är dresscode på denna tillställning och jag har satsat på en ganska enkel svart klänning, svarta strumpbyxor och kickat till det med ett par coola skor och en passande clutch. Vad tycker ni?

Inte så bra foto, jag vet, tog det med mobilen igår.

Funderar på att ta med mig kamera ikväll så vi får se om jag uppdaterar med lite foton på det vackra folket lite senare. Mobilen följer med så ni med facebook kanske får ngn smaskig uppdatering! ;-)

Det bjuds på fördrink och 4-rätters middag med väl valda viner till alla rätterna, dessutom hinner vi med ett förmingel med snittar och bubbel på ett av hotellen här i stan, så min ambition att jobba imorgon har ifrågasatts starkt av mina kollegor, och ibland tvivlar jag själv på min ambition att på ett belevat sätt börja dricka varannan vatten där runt 23.00.

Aja jag har i alla fall privatchaufför imorgon bitti, så det är bara att bita ihop. Eller som min lillebror säger; "Är man kung i baren, får man vara kung på dagen (efter)"


Vi hörs!

//M

lördag 5 november 2011

Som en skrynklig ballong med pyspunka...


Kommer inte ihåg var jag hittade denna bild, annars
hade jag lagt en källhänvisning.
 Har ni tänkt på livets mening nån gång? Varför vi existerar? Varför föds vi och va fan gör vi av vår chans i livet? Jag lägger lite och ingen tid på dessa frågor, man lever, planerar framåt, löser nuet, lagar mat och sitter på toa med jämna mellanrum.
Men ibland, som just nu...när jag klarat av dagens "måstesysslor" och placerat arslet i favoritfåtöljen med min dator, en latte och Anna Ternheim i högtalarna...så kom just dessa frågor upp i huvudet på mig. Och jag inser att jag nog inte kommer att lösa detta livs mysterium idag heller.

Annars känner jag mig allmänt underlig idag, stundom en irriterande rastlöshet varvat med ilsken frustration, och just den känslostämningen var bra tändvätska vid det välbehövliga storstädet idag, rev av toaletten och badrummet i ilsken frenesi, och fortsatte av bara farten i tvättstugan. Och nu sitter jag här i fåtöljen som en slak skrynklig ballong med pyspunka....och funderar på livets mening...hmf...jösses...får nog ta mig ett glas vin tror jag...att fundera över existensiella frågor har aldrig legat för mig... försvårar bara tillvaron lite extra...

Lilla C har en kompis på besök idag och det leks både högt och lågt, och än en gång sänder jag tacksamma tankar till alla dagisfröknar och pedagoger, som orkar höra detta stoj hela dagarna, kanske har de ett inbyggt filter där alla ljud över ett visst decibel selekteras bort. Men det är två riktigt goa kompisar som huserar inne på lillongens rum och jag är glad och tacksam över just det. Det värmer en mammas hjärta och jag skäms en aning för mitt korta tålamod...

En låg blogg från en trött småbarnsmorsa blev det idag...

//M

onsdag 26 oktober 2011

Aaaassskuungeeen....

Jag har en styrka.... ja, kanske någon fler än en, men just denna är en styrka och samtidigt min allra största fiende... det stavas hjälpsamhet...eller nja egentligen är det nog girighet...visst är girighet en dödssynd? Kommer nog inte till himlen jag...men å andra sidan så har jag tänkt gå ur kyrkan...å då kommer man knappast till himlen....och eftersom jag inte har någon kristen tro så är hela resonemanget orimligt...man kommer inte himlen  när man dör överhuvudtaget...

Nåja...tappade tråden en aning...Girighet var det...Jo jag är alldeles för girig efter kunskap...efter uppdrag utöver min kontrakterade tjänst. Och jag lovar...jag klagar inte...det är utvecklande, givande, stimulerande....och en förbannad lismande tidstjuv i mitt övriga arbete.

Dessutom ligger min ambitionsnivå att utföra varje uppgift jag åtager mig på en skyhög nivå, jag strävar efter att utföra varje uppgift jag får med det bästa resultat, jag mår dåligt när jag vet att jag inte gett mitt allra största engagemang och denna ambitionsnivå har denna hösten bitit mig i röven och satt mig i en sits där jag förvisso är väldigt uppskattad...men också väldigt splittrad.
Jag vet ingen som får så lite gjort på 40 timmar som ändå jobbar så febrilt än jag just nu...och nej detta är inget försök till självskryt, det ligger inte för mig. Men just nu förbannar jag min egen pliktskyldighet, min girighet efter kunskap och mitt brinnande engagemang.

Hmmm...känner fortfarande att detta kommer att tolkas som att jag är skitnödigt stolt över mig själv...och ja till viss del är jag nog det...jag är stolt över min totala lojalitet, och min förmåga att hålla så många bollar i luften samtidigt utan vare sig kallender eller post-it lappar.

Känner att jag har en irriterad rynka i pannan, ändå har jag betat bort massor med måsten nu under ett par veckor, nu ska jag bara komma ikapp mig på min egen arbetsplats också...det tar nog nån dag till...
Om ingen ropar.....

Aaaaasssskuuuungeeeennn.....

//M

tisdag 25 oktober 2011

Växeln, var god dröj....

Facebook är en aldrig sinande källa till bloggämnen för mig, så när jag inte inspireras av ett lagomt intag av vin eller vanlig hederlig ilska så räcker det att sladda in på facebook en stund. Alltid hittar jag något som engagerar mig lite extra och får blodet att pumpa lite extra i den där ådran i pannan...

Det var i ett helt annat sammanhang som jag kom på att jag retar mig på en grupp människor, vad det gäller oanmälda besök, eller varför inte någon för mig helt ointressant telefonenkät gällande ljuskällor, eller behov av framtida arbetskraft eller varför inte någon sketen lite annons i en helt oansenlig citytidning.
Gemensamt för alla dessa exempel är en irriterande avsaknad av respekt för mig och mitt arbete.

Närhelst jag behöver få tag i någon form av myndighetsperson, eller en arbetsförmedlare, eller om så en person inom sjukvården...för att beställa en tid...så måste jag boka en tid.
Ingenstans får jag stövla in, strunta i att anmäla mig i receptionen, bara kliva på och öppna dörren till det fancy kontor personen jag söker befinner sig. Jösses man kommer knappt förbi telefonkön, om man inte blir bortkopplad innan man ens hamnar i just denna kö.

Så hur kommer det sig då, att just dessa personer, som jag måste köa till för att ens få prata med, anser sig kunna ringa mig närhelst de behagar, eller värre ändå, bara bestämma sig för att stövla in på "mitt kontor", det vill säga butiken och bara förvänta sig att jag ska ha tid där och då?

Tar de för givet att jag kan avbryta mitt jobb när som helst?
Att jag när jag är ute i butiken bara seglar runt och utför lite delegerande rörelser med mina välmanikyrerade långa naglar?
 Eller tror de som ringer att man som butikschef bara sitter på arslet på sin fina snurrstol med ergonomiska handtag och ventilerande sits och inte gör annat är pratar i telefonen?

Jag blir irriterande obstinat när någon ringer mig och frågar om jag kan tänka mig att svara på några frågor, Nej svarar jag, jag är upptagen för närvarande men du kan återkomma imorgon mellan 8 och 8:45, för det är exakt då jag har tid på hela dagen att sitta på kontoret och svara på frågor (det sista tänker jag ju förståss, då min mor uppfostrat mig väl och aldrig uppmuntrat mig till uppstudsighet...)...Oj säger rösten förvånat i telefonen, men då har jag annat jag måste göra, någon annan jag ska ringa....
TUFF SHIT, välkommen till min vardag!

Jag älskar mitt jobb, ingen kan påstå något annat, mina 17 år inom samma företag vittnar om detta, jag älskar farten, människorna, det tuffa tempot, kroppsarbetet, det ständiga problemlösandet, modet. Men den som inte jobbar inom handeln vet inte vad vi gör om dagarna, för de flesta är vi " bara" en person som står i kassan...

Så ring mig gärna....så kan ni återkomma imorgon...om jag har någon ledig telefontid... :-D

//M

lördag 22 oktober 2011

Släkten runt på tre dagar...

Tur det inte är tidsgräns på min blogg.....för då skulle den nog vara nedlagd vid det här laget....tappra är ni som kikar in här ibland....jag är verkligen inte att lita på just nu vad det gäller uppdateringar.

Har varit iväg på en "släkten runt på tre dagar" resa till Finland, landet där alla talar med underbar dialekt, cider och mellanöl går att köpa i affärerna och nationalmaten måste vara grillkorv. Som by the way är den godaste som finns, släng er i väggen Scan, ni har ingen fuckin chans mot Finska Attria, det är som flugvikt mot Ali.
Nåväl, jag tog ongen med mig och flygresan var nog det kortaste i historien, vi var knappt upp och vände ovanför molnen och flygvärdinnorna, japp de var väl en tre stycken tror jag, hann nätt och jämt med att bjuda pasagerarna på en godis innan vi var på väg ner igen, smidigt som fan!
Vi hade ett välplanerat besöksschema som mina kära föräldrar, som också var på besök, hade satt ihop, där fikaborden avlöste varandra på löpande band. Ja just det ja, glömde nämna att alla i Finland har svart bälte i fikabröd också, och jag tror min älskade farmor innehar rekordet, i alla klasser, utan konkurrens.

Men varm i hjärtat blir jag när jag ser hur väl min lilla onge sköter sig ihop med min lilla, spröda mommo, hur han försiktigt kramar henne, eldar brasa och ger av sin oförställda kärlek till en person som han faktiskt inte känner, kallar henne för gamla mommo Sally och fyller på med kramar hon kan stoppa i fickan när han åkt. Blir glad att jag ännu en gång, ännu ett år prioriterar att låta honom få träffa henne och min farmor och farfar....att jag hinner....

   
//M

söndag 2 oktober 2011

Flugbajamaja....

Klippte mig igår igen...hmm...blev väldigt kort...vet inte om jag är till freds med frisyren eller inte...nåväl...bara gilla läget och se om jag vänjer mig. Har nog inte varit såhär korthårig ever...Känns märkligt, som om jag har håret i en hästsvans.

Igår hade vi pysseldag här hemma, en riktigt skön höstdag var det, varm och med en massa vimsiga getingar, passade på att tvätta fönstren, fasen flugorna har använt dem flitigt som bajamajor, prickar överallt..heye get a life och sluta skit på mina fönster. Nåväl, blanka och fina blev de, tills jag kom till fönstren som låg på solsidan...stöön...putsade och fejade fyra stycken....skulle ut i köket och byta vatten och ser att de i en viss vinkel är helt flammiga...helvetes skitsol...bara att börja om...Satan...
Nå...solen brukar lysa med sin frånvaro under vintern så det får duga.

Har kommit på hur jag ska få livet ur småflugorna också...sonens avdomnande fantaglas hade dödat tre inatt... yeah!

Nu ska vi sticka iväg och kika på Bio med lillongen, ett skönt söndagsnöje som hela familjen uppskattar, skulle iofs uppskatta om biljettpriserna var ngt mera humana...en tecknad barnfilm som kostar 350 kr för två vuxna och ett barn, det är sjukt dyrt och alldeles galet...
Men nu blir det 3D brillorna på och Savannens hjältar på duken!

Trevlig söndag på er!

//M

fredag 30 september 2011

Inget särskillt...

Vaknade tre inatt...av hosta...när jag väl avhjälpt det problemet var huvudet klarvaket...suck...jag hann både komma på ett bra förslag som jag mailade iväg till kontoret och planera upp nästa vecka...toppen... typ?
 Nåväl...jag hörde när långe sambon klev upp runt fem...då hade hjärnan börjat gå ner i lågvarv i alla fall...domnade väl av strax efter fem...och vaknade av min goa onge...kvart i sju!!! Då ville han ha frukost...hmmm....vi brukar åka hemifrån strax efter sju....så ni kan ju tänka vilken aktivitet som skedde på ca 20 minuter? Duscha, fixa kläder, smink och hår...shit..tur jag har en frisyr som ska se ut som om man dragit handen genom håret ett par ggr....ingen som märker skillnaden mellan natten "kn.llrufs" och en medvetet stylad dito!
Och så har min dag tett sig hela dagen....som att jag varit en timme back hela tiden....så jag misstänker att två glas vin och Idol kommer avgöra mitt öde ikväll...blir nog utröstad....
Lika bra det...imorgonbitti stundar besök hos Umeås bästa frisör för att bli lite mindre lurvig, det är då satan va håret växer när man vill ha det kort...

//M

//M

onsdag 28 september 2011

Man köper inte ett rosa band, man skänker pengar till forskning...

Sitter och pillar lite med layouten på min blogg, den har varit lika statisk som ett födelsemärke i arslet så nu fick det bli lite nytänk, tja, hur blev det då? Hittade en bakgrund med grafitti på en betongvägg, passar min oborstade vokabulär och oregelbundenhet vad gäller inlägg.

Nåväl när jag ändå piffade runt lite så passade jag på att byta kort, ja eller iaf redigera dem lite, på männen i mitt liv, fotot på Lilla C är fotat av Annelie, en tjej i Stockholm som bland annat fotar underbara porträtt. Kika gärna in hos henne via länken ovan.

Imorgon ser min arbetsdag lite annorlunda ut och jag och ongen tänkte ta oss en redig sovmorgon, denna vecka har varit väldigt...hmmm...eljest...tur man är mångkonstnär säger jag bara!

Vi har dessutom omärkt närmat oss oktober som är en månad där vi i butiken värnar extra om alla bröst, så snälla ni som påstår att ni redan har ett band, va fasen är 25 spänn? Lägg ner frasen "nej jag har redan ett", säg bara nej när ni inte vill skänka pengar till förmån för bröstcancerforskningen, det är faktiskt helt ok, men att säga att man har ett så fint sen förra året...dom 25 kronorna har dom nog redan forskat upp är jag rädd.

Vad får man för 25 spänn egentligen? En trisslott? Två korvar och en cola på Ica? En liten flaska billigt rötjut på bolaget eller en påse smågodis?
Bandet är bara symbolen, det är pengarna som räknas... Och brösten...och livet.... ut och köp rosa band hörni, köp ett åt karl eran också, det är ju han som vill klämma på dem lite nu och då!!

Bandet är dessutom designat av Odd Molly grundaren Per Holkneckt och Lena Ph.

Man må tycka vad man vill om sina tuttar, bröst, "påsar", boobs, silisar, myggbett, men jag vill inte vara utan mina polare. Jag vill att de ska bli omhändertagna på bästa sätt...alltid...

//M

onsdag 21 september 2011

En alldeles vanlig bitterfitta...

Måste nog "plogga" lite idag, sitter å myser med en kopp latte, tack dolce gusto för den, Peter Lemarc i Spotten(och ja, jag vet att jag förmodligen förutom Roger på Rix morronzoo är den enda som lyssnar på honom ännu) och med datorn i famnen uppkrupen i favoritfåtöljen.
Eller ja, uppkrupen och uppkrupen, 173 cm, ickespäd Malin i en trendig minimalistisk skinnfåtölj, ja då får man snällt sitta på röven för det är vad som ryms, men den är trots detta skön och ja, det funkar bara att sitta här om man vill spela musik samtidigt...

Så uppskattat med lite egen tid, ongen småsnarkar lätt i sin säng och mannen får utlopp för sin abstinens med lite livehockey, och jag, ja jag sitter här under min korkek och bara luktar på blommorna...nä just det ja, det var en annan historia.

Hur fan får man dö på småflugor? Ja sånna där röda äckliga skitflugor som brukar uppstå ur ruttna frukter i augusti! Av någon anledning har de flyttat in permanent i vårt kök och vägrar liksom dö. Jag tänkte att jag lägger ut frågan här för jag fick ju så bra tips om hur man eliminerar grannens feta pisskatt i somras...eller alltså...den ville jag ju inte ta livet av, bara få å sluta pissa å gräva i mina rabatter. Och jag vill inte bli ovän med mina grannar, men kattmord har varit ett alternativ som legat högt på listan, tack och lov att vitpeppar funkat rätt bra.
Men dessa flugor då? Jag har en man i livsmedelsbranchen som kastar alla råvaror i vårt hem dagen före bäst före datum av gammal vana, så det finns ingen ruttnande frukt som de kan leva på... hmm...tänk om man helt plötsligt skulle börja hitta sånna där prislappar på all mat i kylskåpet, "Kort datum - Nedsatt pris", nä bättre att han får slänga dem då. Så va fan lever de av?

Idag damp det ner en efterlängtad bokrelease i min brevlåda också, ja ingen obegriplig fin nobelpristagare direkt, men Läckbergs nya kom hem till mig och jag kan knappt bärga mig innan jag får börja läsa den. Dessvärre blir jag en okontaktbar, ordslukande egomorsa/samboinna när jag läser så jag måste välja mina tillfällen med omsorg. Och vad kan passa bättre än en inbokad flyg och tågresa imorgon? Någon som vill låna den till helgen, skulle tro att jag tagit oskulden av den vid det laget...

Tänk om man hade riktigt äckligt mycket pengar över varje månad, jag har ett sjukt behov av att bläddra i alla typer av inredningsmagasin, och min önskelista vet inga gränser...suck...går det att sätta skygglappar på tro? Ja jag vet, i-lands problem, jag ska vara glad att jag är frisk och har ett jobb och en snäll man och allt det där...yada...yada... men vad hjälper det, jag skulle ändå vilja ha en massa pengar, får man skriva så? Eller är det politiskt inkorrekt? Får man vara girig och önska mera, fast man har mycket, är rik av livet, kärleken och hälsan? Aja..kanske bara ska sluta läsa de förbannade tidningarna...så är det bra med det...få tyst på gnällkärringen liksom...

På tal om det, vet ni vad jag retar mig på, typ varenda gång, tills jag får intalat mig själv att jag faktiskt inte behöver bry mig, inte fresta på mitt hjärta med att ilsket muttra och skaka på huvudet?
Jo alla dessa "Jag tänker på alla cancersjuka/mobbade/älskade mammor/pappor/bröder/systrar/och alla andra man kan hitta på inlägg" som man bara måste klistra in på sin facebookwall så att man inte tillhör de 95% som tydligen verkar skita i alla sjuka/mobbade/ochsåvidare som vägrar klistra in detta. Detta är förmodligen samma 95% som bröt alla kedjebrev på 90-talet också. Hmm...get a life, engagera er i det verkliga livet istället, bry er om dem ni har omkring er, facebook är ett virtuellt slaskhål, ett självhävdande forum...och samtidigt ett alldeles, alldeles underbart kontaktnät.
Och javisst, jag håller med er alla som tänker,"men va fan om det stör dig så mycket, sluta använda skiten då." Men jag är bara en bitter gnällkärring serni, och det här är min blogg, så den här bitterfittan tänker fortsätta att facebooka oväsentligheter "just because I can"... Och kanske klaga lite på min egen kammare, för bortsett från alla enerverande musiklänkar och "klistra det här i din status" inlägg så gillar jag möjligheten att hålla kontakten med alla som jag håller av, trots geografiska omöjligheter.

Oj va jag gick igång ikväll, ha ha..igen...ja ja, ni vet hur jag är...En "varning för hunden" skylt på dörren betyder inte alltid en ilsken pitbull på insidan...

Gokväll!

//M

lördag 17 september 2011

Konsten att kräkas med värdighet...

Idag stundar 40 års fest, roligt som fan tycker jag som inte festat där man måste behärska sig på väldigt länge, ja jag menar festligheter där inte alla vet vem man är och man inte kan häva ur sig tourettesliknande ord eller skämt. Blir annorlunda och riktigt roligt skulle jag tro. För det är ju trots allt bäste Jocke som fyller år! Grattis mannen!
Japp nu hamnar du på bloggen igen!!

Och grattis till lilla mamma "Rantamor" också som fyllde igår.




Lämnade lilla C hos sin älskade mommo och moffa poffa och sen drog vi hem för att börja ladda, det är lite mera annorlunda nuförtiden tycker jag, när man ska på fest, man ska ju liksom vara sådär förbaskat vuxen nuförtiden, så man festar liksom med större värdighet, inbillar jag mig. Man super inte, man umgås och dricker skumpa och rosé, man shitchattar världsvant med sina vänner och skapar närverk med nya bekanta, eller ja...ha ha...gick ni på det där?
Nä jag är nog inge vidare bra på att kräkas med värdighet, så det får bli som vanligt med andra ord. Man kör på känn och frihjular lite där det behövs, rötjut fungerar alldeles utmärkt och jag kommer förmodligen inte minnas vad alla nya bekanta heter eller ens vilka som hörde ihop med vem! 
Men jag tänker ha roligt i alla fall!

Vad tänker ni göra en kväll som denna?

//M

söndag 4 september 2011

Kändiskåt och barnkalasbakis...

Men hallå...har nu surfat runt på lite bloggsidor och det slår mig att det verkar vara en ny trend på G i Sveriges filmvärld...herre jävlar nu verkar varenda bloggdrottning/B-kändis plugga manus och spela in film, vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta.
Jag menar, är filmproducenterna så jävla desperat nuförtiden att man måste plocka in "ickeskådisar" i sina filmproduktioner? Tror de att de på detta sätt fångar upp fler tittare? Räcker det inte med alla dessa "snälla-välj-mig-jag-är-så-jävla-media-kåt" personer som deltar i det ena desperata, idiotförklarande tv-tävlings-spektaklet efter det andra.

Jag börjar bli redigt trött på program som sommarspelen, 100 sätt att åka... , 4 stjärnor lagar mat och alla andra program som egentligen bara går ut på att boosta B-kändisars dalande 15 minutes of fame. Herre jävlar, visst finns det någon slags utbildning för filmproducenter, eller är det mesta sponsrat av skvalleblaskorna och de företag som betalar reklamtiden i pauserna?

Och oh my god...Har ni råkat zappa in Kniven mot strupen...tar den killen verkligen sig själv på allvar?? Eller gör han en seriös parodi på Gordon Ramsey?
En till som tar sig på blodigt allvar måste vara Paolo Roberto i Robinson, snacka om skitnödig karl... -"Lag bla, bla är ni rrreeedooo?"
Nä tacka vet jag på Harald Treutigers tid, det var Robinson det, äkta mobbingTv där de svaga åkte ut direkt! I år är reglerna mer invecklade än tarmsystemet hos en ko.

Aja fick jag det utagerat också, känner att jag har en stor dos frustration i kroppen efter att ha haft 8 ungar i huset på femårs kalas idag...känner stor tacksamhet till alla förskolepedagoger som har barnkalas 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan..jag skulle förmodligen hoppa från ett hus efter lunch. Stor heder till er som inte stryper mitt barn var och varannan dag...
Konstaterar att det dessutom är 365 dagar kvar till nästa gång... bara att börja ladda alltså...

Trevlig söndag, nu ska jag plocka russinpojken ur badet, snusa honom i nacken och sen stoppa i säng för att sen sjunka ner i soffan för lite välförtjänt vuxentid med lite undangömt barnkalasgodis...Tro om det finns någon faketatuering kvar också??

//M

lördag 3 september 2011

Lilla C fyller 5 år....

Igår överraskade vi Lilla C med att tillsammans montera hans nya säng som han får i femårs present. Iofs fyller han först imorgon men då har vi fullt upp med kalas så vi fixade detta igår ist. Så igår var det en lycklig kille som kröp ner i sin nya stora säng med riktigt vuxentäcke, får se om han hålls där på nätterna? Han har en tendens att rotera i sängen och det har smällt i gavlarna på hans lilla växasäng när han snurrat runt om nätterna, men inatt har han legat alldeles stilla i alla fall.
Vi hade dessutom en förhoppning om att ny säng skulle innebära senare morgnar, men imorse trodde den lilla att det var dagen D och låg redan vid 6 och väntade på att vi skulle komma och sjunga, aja vi hade lite att göra innan dagens födelsedagsfrämmande anländer så det var väl bara bra att vi blev väckta...säger vi...

//M

torsdag 1 september 2011

Tåg, tics och dödlig parfym...

Jahapp, gårdagens tågeufori har bytts mot en irritationsrynka i pannan och en växande surhet, jösses det måste vara åldern, har jag vid 36 år ålder blivit en klimakteriehäxa? Sitter på ett överfullt tåg till Övik med vagnen full av en grupp pirrigt högljudda vuxna människor, jösses så mycket oväsen de för, för att inte tala om den blandning av parfymer de sprider, min stackars far skulle förmodligen dö i en astmaattack.

Försöker samtidigt sända lön på tågets överfulla, skitslöa internetuppkoppling, densamma som jag prisade igår då den faktiskt fungerade riktigt bra...

Har funderat lite, det här fenomenet som man ofta ser på Malmöavations flygningar från Göteborg, dessa kostymklädda karlar som absolut måste stå först i kön för att få de eftertraktade platserna längst fram, är det så att de alla har samma tics? Läste någonstans att man kunde lida av detta tics, att alltid kliva på och av först, men ligger det i den manliga genen? Eller hör det ihop med den dyra kostymen? Vem vet? Måste googla vidare tror jag.

//M

onsdag 31 augusti 2011

Tågeufori...

Idag är jag ute och premiär åker tåg medllan Umeå och Övik, satans så smidigt det är, man känner sig nästan som en storstadsmänscha, tar pendeln till jobbet liksom, och fort går det med, fantastiskt!
Skulle tro att många skakar på huvudet åt min eufori över något så självklart som en tågresa, men sen jag flyttade pick och pack från Sundsvall till Umeå har denna variant av resande inte varit ett alternativ.

Däremot börjar karriärsmamma bli smått stressad av att ränna av å ann till Övik varje dag då det stundar femårskalas till helgen i dagarna 2, huset behöver städas och diverse skattjaktsaktiviteter ska styras upp och förberedas. Dessutom anländer Lilla C's present från oss imorgon och ska monteras ihop på fredags som en första överraskning till goungen. 

Nu håller batteriet att ta slut på datorn och jag hittare inte de utlovade uttagen som skulle finnas vid varje säte så jag måste spara detta och packa ihop, men ha en bra onsdag!!

//M

lördag 27 augusti 2011

När ett företag slutar bry sig om sina kunder...

Har varit slösa idag....Jag och lilla C for iväg på shoppingrunda medans långe mannen har sin årliga inventering på jobbet. Eftersom allting har växt som ogräs på lillongen behövde vi införskaffa både skor, byxor och ett nytt underställ inför kommande Borgaresor.

Eftersom jag jobbar i butik och därmed inte gillar att spendera min fritid på dito inrättningar så tänkte jag vara smart nog att samla mina inköp på en och samma butik. Sagt och gjort, vi drog iväg till den stora sportbutiken, vars slagord inte är sälj & service direkt, vilket ungefär en tredjedel av Umeås barnfamiljer också hade gjort för dom har en sko där som ongen haft förr som har varit riktigt bra.

Men det är då faan, varför anställer man folk med totalt ointresse för service? Hittade till och med skon jag sökte själv, men inte i rätt storlek, frågade en kille som både jobbade där och inte hade någon annan kund, vilket bara det brukar vara en bedrift att hitta, jodå han kunde bekräfta det jag konstaterat att storleken inte fanns, men tror du han föreslog något annat, nähädå, som den säljare man är så förväntar man sig liksom det, så jag frågar honom om det, han svarar att det fanns en sko till och pekade i den riktningen den fanns. Tänk att största sportbutiken i stan inte har fler än en skomodell...till en femåring...som skulle ha en höstsko..typ en rejälare sportsko?
Och det var ju inte första gången det händer i samma affär..

Så det blev till att åka till en av Umeås skoaffärer istället där det vimlade av supertrevliga säljare som mer än gärna både mätte fötter och föreslog skor i parti och minut, som erbjöd extrasulor, sockar och fullfjädrad service. Vet vilken butik jag väljer först nästa gång...

//M

fredag 26 augusti 2011

Till alla mina trogna fans där ute... ;-)



 Eftersom jag vet att ni väntat troget och inte lämnat min blogg sen jag lovade bildbevis på mitt nya skatbo till frisyr så kommer här lite bildbevis...hur fan får man till schysta foton?? Aja håll till godo!

Jösses va många foton, skulle nästa kunna tro att jag är lite narcisstisk, någon som vill ha ett signerat foto också?? ;-)

söndag 21 augusti 2011

Bekännelser och kungörelse....

Måste bekänna att jag har ett begär, ett galet sug som vaknar så fort det finns något att plocka... Idag packade vi ryggsäcken med fika, påsar, bärplockare, svampväskor, allt för att säkra upp inför vad vi än månne hitta.
Har redan sen tidigare konstaterat att jag och långe mannen blir helt maniska så fort den minsta kantarell skådas, som två fällknivar med huvudet i marken drar vi iväg över mossarna och Lilla C har fullt sjå med att besluta om han ska ta rygg på morsan eller farsan.
 

Idag tog vi oss en tur i skogen, vi packade fika och svampväskor och som de bäroskulder vi är så fick ica sig ett besök för införskaffande av bärplockare...Jajemänsan...Vid trettiosex år fyllda anser jag mig vara mogen nog att plocka bär.

Först dök vi på blåbär, plockarna fick jobba så riset flög, men så plötsligt började vi hitta lingon, shit, ladda om, töm blåbären i en påse och ge lingonen en omgång, mitt i allt galet plockande, tömmande, bärbytande slog det mig....Jag är en plockoholist, det spelar liksom ingen roll om det är svamp, fisk, blåbär, hallon, lingon...You name it, I pick it! Och jag kan fan inte ge mig, svetten rann efter ryggen och jag gav mig inte ens tid att ta av mig västen.

Och efter någon timmes plockande och lika långt rensande ligger nu bären och svampen nyrensade och fina i min frys att avnjutas under höst och vinter. Och gissa att dessa blåbär kommer att smaka extra ljuvligt i filen till frukost.

Ni som väntar på bilder på min nya frisyr får nog vänta någon dag till, just nu sitter det ett hårband på skallen som på ett väldigt effektivt sätt döljer min otvättade, obefintliga frisyr. Men jag lovar, det kommer...
Som lite plåster på såren får ni två söta foton på det finaste jag har...




Förlåt men jag stal ett foto av dig Rantamor
Jag har i veckan blivit faster till en alldeles bedårande liten John "Vilde" Stormfjäll, men det där mellannamnet får dom nog betänka, den lilla söta juvelen sover mest hela tiden, då han inte äter förståss. Så nu måste den häringa nyblivna fastern ta sin breda röv och bege sig till Sundsvall så fort jag kan, måste få se den lille. Faster föresten, låter inte det som en snipig, skinntorr elak jävel... och gammal...skulle mycket hellre vilja bli moster...det låter som en mysig, varm, kramgo och genomsnäll kvinna! ;-)


//M

söndag 14 augusti 2011

Söndag..

Idag får det lov att bli en lugn och lat söndag, långe mannen har självförvållad huvudvärk efter en blöt dag och kväll med kompisgänget och själv lider man av sviterna efter en alldeles underbar dag med shopping och kräftskiva med bästa tjejgänget. Lycklig är den som goda vänner har!

Lilla C är hos sin mommo och moffa poffa och det är lite tomt och tyst här hemma, vilket för en stund här under morgonen var underbart med en sovmorgon som varade längre än jag kan minnas men nu saknar jag min lilla solstråle som kryper upp i famnen och ger av sin kärlek och omtanke utan förbehåll.
Men även mina föräldrar behöver lite av hans lyckodos så jag får hålla till godo med min fyllehund till kärlek.
Ska väl se om jag får nå fart på honom så vi kan få ut kropparna i välbehövd frisk luft här på eftermiddagen för ett besök i kantarellskogarna. Inte så att vi har behov av mera svamp egentligen för frysen är fortfarande relativt välfylld sen tidigare säsonger men att plocka svamp är en drog, ett gift och det är tack vare Lilla C's otålighet i skogen som vi kommer oss hem överhuvudtaget. Man vill bara hitta fler och fler och man blänger på de andra svampplockare som överträder "våra" svampställen. Ja jag vet helt vrickat och helt omöjligt att förstå om man aldrig provat.


Imorgon är det dags för ett efterlängtat välbehövligt besök hos Umeås bästa frisör också, my god va långhårig jag är, har en präktig hockeyfrilla nu och det är fan inte till min fördel kan jag lova, tur jag har bästa frisören i stan då! ;-) Kommer fotoresultat senare om nu någon skulle va nyfiken!

Ha en bra dag!

//M

torsdag 4 augusti 2011

Kamikazepilot och vållande till annans död...

Hellajaure så schleten jag börjar känna mig nu, kroppen har nog precis börjat inse att det här med att stiga upp halv sex inte bara var en tillfällighet.
Att dessutom köra sexdagars vecka efter fyra veckors dekadent leverne i en solstol med droppslangen kopplat till en vinbox är väl inte det mest intelligenta beslut jag tagit i mitt liv...
Att mitt arbete för det mesta liknar ett Moment 22 gör ju inte saken bättre heller, helt otroligt vilken tur jag har mina tjejer som ger 120 % varenda dag! Mer flexibla, effektiva, noggranna och ansvarsfyllda tjejer får man leta efter...

Igelkotten som vi höll på att mata ihjäl med grädde har i alla fall överlevt, han slickade i sig en hel tallrik grädde och när vi dessutom var dumma nog att lägga ut det på Facebook fick jag mig en rejäl utskällning om att vi säkerligen haft ihjäl den stackarn...nåväl den kommer fortfarande på besök i vår trädgård så nu kan vi alla andas ut...krissitutationen är över...

Så till er som tänker ge mig en upprörd kommentar ang fotot, ja, det är grädde, ja jag vet by now att igelkottar är laktosintoleranta och ja den har överlevt. End of story! Kul var det iaf för lilla C att få uppleva en igelkott, händer inte alltför ofta.

Nä nu gick hjärnan in i någon sorts självbevarande koma, försöker komma på vad jag egentligen hade tänkt skriva om men kommer inte på något alls...

Kopplar på autopiloten....

//M

måndag 1 augusti 2011

En femårings perspektiv...

Första dagen på dagis för Lilla C idag, han har sedan slutet av förra veckan längtat till dagis och sina kompisar, vilket glädjer ett föräldrahjärta då man har aningens dåligt samvete över att inte kunna erbjuda ett längre sommarlov.
Vi var först på dagis och fröken, ja eller förskolärare som det ju heter, var lätt förvirrad efter sin semester och visste inte vilka barn som skulle dyka upp, när och vilka som skulle äta frukost, nåväl Lilla C tog det med ro och förklarade att han ätit en flingtallrik hemma och nog ville ha en smörgås till frukost, en mjuk.
Han har vuxit så mycket i sommar lillkillen, både på längden och mentalt, blivit en egen lite människa som klarar så mycket. Ett år till på dagis och sen ska lillongen upp i sexårsverksamhet, nästa sommar lovar jag att försöka få så lång ledighet som möjligt, för att  han ska få njuta av att vara den lilla killen så länge som möjligt...




I helgen sprang min lilla, stora 5 åring omkring med Långe mannens kamera och det finns nog en hel del fotografgener i honom, annorlunda coola vinklar, olika strukturer, ja se bara...och jag vill tillägga att de är helt oretuscherade och tagen med en vanlig digitalkamera....










//M

lördag 30 juli 2011

Udda och annorlunda....

Jag är ingen mästerfotograf som de flesta i min familj, men av någon anledning är jag tvungen att fota det som är lite knasigt eller konstigt...

 I fjällen kör man utomhusgym...

 Hus i en annorlunda vinkel i barcelona....samt en cykelverkstad på den gata där vi hyrt vår lägenhet...

 Mitt i mitten....


Taxikö...


 Va fasiken säljs i denna affär...hittade den i Barcelona men vi tordes inte gå in...
 Symbol för det fotbollstokiga Barcelona....vi befann oss där när deras lag tog hem champions league titeln, har aldrig varit med om en så ödslig och folktom stad när matchen spelades...och ej heller en så kakafonisk, rusig folkmassa när matchen var slut....jezzez...
No words needed...
Kul dag på jobbet eller? Inte roligt att hittat sin bil på detta vis... Och konsten att förtäta en stad, kanske ngt för Umeås politiker och arkitekter att studera?

Va fan finns det i vattnet när trädet blir lila, tur vi köpte vårt på flaska...
Och stopp...//M