fredag 3 oktober 2014

Tuttar och boobs...


Inte ofta jag lägger upp en blogg nuförtiden... Men nu har jag ett ämne som är väldigt aktuellt...
Något som ligger mig varmt om hjärtat... Som alltid är aktuellt... Runt 20 kvinnor drabbas varje dag... Det kan vara du, din bff... Din flickvän... Din mamma... Din chef... Din kk... Kärringen... Grannen på övervåningen.
Skit samma...det gemensamma är att alla drabbas....men forskningen går framåt... Mkt tack vare våra pengar...

Så... What to do? Skänk pengar... På ett eller annat sätt...


Kram//

M

söndag 18 maj 2014

Trädgårdspyssel och bränt skinn....

I helgen har vi hunnit med både jobb och festligheter samtidigt som årets första varma underbara sommardag infann sig under söndagen...såpass att bikinin dammades av och bröstet nu är rött och grannt!

Vi har dessutom utökat vår altan med en liten solterass som ju kom väl till pass under söndagen...

Min snickare....
Det tar sig...

Taddaaa! Idag har även insynsskyddet fått en annan färg...typ svart...återkommer med mera foton! Måste smörja min röda näsa!! 

/M 

torsdag 24 april 2014

En cyklists vedermödor....

Så var cykelsäsongen igång...sen i tisdags har jag trampat min 7-växlade röda fara de sex kilometrarna ner till stan och kämpat mig hemåt i uppförsbackarna samma distans med svettig rygg och rosslande andetag...
Att på tre dagar gå från ett halvårs total frånvaro av träning till att cykla 1.2 två mil varje dag är helt idiotiskt...att dessutom tro att jag är den kvinnliga versionen av Lance Armstrong där tävlingsmänniskan i mig vaknar så fort jag ser ryggen på cyklisten framför är mer än idiotiskt...det är...typ...skjut mig!

Det har utkristalliserat sig ett par typer av cyklister under dessa dagar....

Först ut har vi latte cyklisten, cool....oftast tjej...med en splitterny replika av en gammal skeppshult....stora coola glajjor...gärna runda....stickad tubhalsduk...gärna ballongformad ulljacka....söndagscyklande med den obligatoriska lattepappmuggen från nån superekoinriktad kaffeshop i ena handen...kanske därför tempot är aningen dämpat.

Nästa cyklist är veteranen....väderbiten....cykelhjälm....cykelkorgar på båda sidor eftersom de envisas med att det visst går att bo i bullmark och ändå storhandla på Ica maxi med cykel...i ryggsäcken har de ombyteskläder och duschcreme och man ser att här har man en person som käckt utbrister " det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder" samtidigt som de tar sig an "svingen" i drivis och snöstorm.

Sen kommer multisportaren...svischande med full tävlingsmundering alla tider på dygnet....ser varje tillfälle att träna inför nästa eventuella lopp...den geleförstärkta cykelbyxklädda rumpan på en pungkrossande smal sadel högt upp i luften...den extremt strömlinjeformade cykelhjälmen...måttsydda cykelskor som klickas fast i tramporna....bälte med små vattenflaskor...smyger sig på en på smala cykelhjul samtidigt som de kontrollerar pulsklocka och helt plötsligt känns det som om jag står stilla trots att den stora uppknäppta parkasen flaxar rakt ut bakom mig. 

Så vilken av typerna är då jag? 

Vinnarskalle som multisportaren....klädd som lattecyklisten...och med handväskan i cykelkorgen...totalt hopplös alltså...och svettig...och totalt utan kondis...meeen jag är igång...och jag vägrar kliva av cykeln i uppförsbackarna!

Se upp i backen!

//M

lördag 15 mars 2014

Nervvrak och kurlingmorsa...

Så kom lördagen...den efterlängtade härliga lediga slappa lördagen där rumpan helst vill vila i min sköna fåtölj...näsan vill känna den fantastiska kaffearomen från den nybyggda koppen kaffe....lugnet sprider sig i kroppen...Men...bilden spricker abrupt som ljudet från skivspelaren när nålen dras av den snurrande skivan....
Istället sitter jag nedklämd i en sunkig glasskladdig galonsoffa på Leos Lekland med tusen stimmande svettiga sockerhöga barn springandes runt omkring mig och hurtigt påhejande rödblommiga föräldrar i bollhavet för småbarnen och funderar hur fan jag förlorade armbrytningen med långe mannen och hamnade mitt i det här oglamorösa kaoset med en pulverlatte i pappmugg...jag brukar ju vinna??

Lekland är verkligen döden för en kurlande "jag tror alltid att min unge kommer att dö" förälder...och fast ongen numera är så pass stor så att jag faktiskt kan sitta rätt avslappnad i soffan så har jag av nån outgrundlig anledning även ett visst ansvar för andras barn också...dom kan ju också dö...förstår varför jag inte blev sjuksköterska...snacka om domedagsprofet...- jasså du ramlade ner från ett tak, då lär du inte överleva...-Jaha...förstoppning säger du...ja skiter du inte då dör du...

Men seriöst...nog måste väl fler än jag reagera när femåringar börjar klättra upp på nättaket, ja utanpå där man inte ska klättra, och därifrån slänga sig i bollhavet som är en halvmeter djupt och mkt väl kan gömma en lite skrutt på ett å ett halvt. Ja jeeezus...lekland är inte min kopp te! 
Jag sitter där och blänger när en liten upprörd teling kommer fram till mig och vill att jag ska säga åt de andra barnen i bollhavet att man Inte får slänga bollar på varandra...varför han kommer till mig fattar jag inte...men jag såg väl förmodligen ut som häxansurtant där jag satt med min papplatte och surfplatta  blängandes med ihopsnörpt mun åt alla shitkids som inte gör som det står... Kan dom inte läsa???
Eh....nä just det ja...det kan dom inte....läsa alltså...gaaah....måste åka hem innan jag får sura uppstötningar. 

Tur att jag hade förträffligt sällskap iaf av likasinnad kurlande mamma...så att vi kunde sitta och oja oss tillsammans....med våra papplattemuggar...

Ikväll har långe mannen en väldigt viktig avgörande hockeymatch tydligen...ja inte vet jag...man vinner och man förlorar....och jorden fortsätter snurra...årstiderna byts ut...träden får musöron....och här sitter jag och vilar mina tinnitusskadade öron, sippar vin och plinkar på paddan...snodde med mig ett extra barn hem från Leos lekland...var liksom inte någon som reagerade...har hört att man kan stjäla större skor åt ungen sin ute i skohallen på sånna ställen, så jäkla smarta vissa föräldrar är, perfekt att lära sina barn att det är den slugaste som vinner...jag tänkte varför inte ta ett barn?  
Så nu har C en ny kompis! 😄 Alla nöjda och glada!

Ikväll ska jag som god mor pina mig igenom gladiatorerna med min son och imorgon ska vi tvinga den ohängde sonen att åka slalom för första gågen.
Han har sett vettskrämd ut när det kommit på tal och vägrat tänka tanken ens...- jag kommer att bryta benen om jag ska åka sådär som dom gör på tv tjuter han...jahaja...jo för vi hade verkligen tänk skicka ut honom i störtloppsbacken...aja...får väl se hur det går.

Nä...lite vin på det här så ska väl nerverna sluta vibrera...

Trevlig kväll,

//M 


söndag 16 februari 2014

OS i inredning...

Idag har jag växlat inredning med OS och det mesta verkar gå vägen, herrarna tog efter Lord Nelsons bragdåkning en promenadseger i stafetten och här hemma fick jag upp mina Andy Warhol tavlor som Snälla Ann i Stockholm fixade åt mig på Moderna museet.

Dessutom har även lite andra nya inredningsdetaljer landat i postlådan och fått sin plats i det Tomteboska hemmet, härligt!







Snart börjar skidskyttet och jag hoppas svenska herrarna tar inspiration av de senaste dagarnas guldregn och skjuter prick som aldrig förr.
Men med tanke på Ferrys "har jag tur med medvind, snösörja och drivis" mentalitet på detta mästerskap som han tränat hårdare inför än någonsin så får vi nog leva på hoppet att Lindström kan tagga till. 
Sport i soffan med rinnsnuva och en kopp kaffe är toppen.

Se upp i spåret!

//M 

onsdag 12 februari 2014

Gnällkärring...

Ska börja med att gnälla lite...är så jäkla trött på mitt trilskande knä...och jag är trött på mig själv som inte stod på mig sist jag tog mig hela vägen till en ortoped via flertalet olika röntgen och valde operation. Nu sitter jag här med mitt idiotknä och måste börja om från början igen.
Sådär...färdiggnullat!

Jag är egentligen emot gnäll, ogillar detta vardagsgnäll som många pysslar med av ren vana...

Har sett min tappra mamma bita ihop om värk och smärta som jag knappt kan tänka mig och därför är mitt måtto att helt enkelt hålla käften och bita ihop, eller bryta ihop och göra nåt åt det....ja åt det som går att göra något åt förstås...
Och nu måste jag bita i det sura äpplet och ta tag i mitt, ursäkta uttrycket, pissknä...så drygt...

Jag har ju haft problem med mitt knä sen jag var femton...mer eller mindre och i skiftande former...men vet ni vad som blev spiken i kistan? Droppen som fick bägaren att rinna över? Knät att totalt bryta ihop?
Jo...fucking jäkla yoga...japp...för det ska ju va så himla bra...men inte för fröken rantas sargade fotbollsknä inte...jag sabbar skiten för gott...typ...jag är inte bitter...alls...
Japp...nu har jag brutit ihop...nu ska jag bara göra ngt åt det!

Vidare...

Var i Stockholm en snabbis igår...ganska effektivt om jag får säga det själv....lämna son på skola...in på jobbet och förbereda dagen...flygplatsen....Stockholm....flyga igen och hemma halv sju....vilken jäkla business woman jag är! 
Imorgon blir det säkert nya utmaningar...dags att sova!

//M

lördag 8 februari 2014

Utrensning och jantelag....

Nu och då dyker det upp små uppmaningar på Facebook att nu är det dags att se upp, för nu städar man minsann i sin vännerlista...och där sitter man med krampaktigt hållna tummar för att man ska klara sig undan denna hänsynslösa utrensning.
Och då tänker jag ju att det är kanske något man borde göra...rensa lite...så jag börjar fundera vem det är som ska få stryka på foten....jo det finns ju några som varken uppdaterar, kommenterar eller gillar...dom har väl ingen rätt att få ligga kvar och smyga i min lista tänker jag...tills tanken slår mig att dessa tysta personer kanske redan har raderat mig...lessnat på min dekadenta, ironiska, selfiefotande vindrickande persona och tryckt delete....?

Ett annat fenomen som förekommer på Facebook är denna fantastiskt skönt avslappnade inställning till jantelagen...här uppdateras det flitigt om träningsresultat, runkeepermätningar, svettiga träningskläder och klappa-sig-själv-på- axeln-inlägg...och alla skiter fullständigt i att man faktiskt tror att man är något.
Man fotar selfiebider och nybakade bullar...lägger upp bilder på sitt fina hem och sin trendiga kitchenaid....framhäver sina intelligenta sportande kids och sin underbara man.
Och alltihop blir bara sådär härligt "jag skryter om mitt liv och jag skiter i vad ni tänker" och ens vänner gillar utan förbehåll allt för glatta livet. 
Nu menar jag inte att vara kritisk...det vore verkligen att kasta klippblock i växthus...nä jag statusuppdaterar flitigt om mina inredningsinköp...mina krispiga tulpaner...mitt närmast obefintliga träningsresultat och min förträffliga familj...och det gör jag med stolthet...man mår bra av få några likes i dessa sociala medier.

Däremot lägger jag sällan upp foton på nybakat...min stackars ohängde son vet nog knappt vad nybakta bullar är...jodå...är inte det sånt som ligger innanför glasdörrarna på Ica? Inte heller kan jag skryta med min matlagning heller...jodå...jag är skapligt duktig...men jag är ack så bortskämd då långe sambon både handlar och lagar den mesta maten...och visst tvingar han mig att gör en och annan svampstuvning och kantarellrisotto...men ska man klappa någon på axeln i den här familjen så är det inte mig.
Nej jag hänger helst vid köksön med en martini....fixar musiken...tänder ljusen....fixar myser liksom...
Det är jag jäkligt bra på...myset....
Så jag bestämde mig för att inte radera någon...vem är jag att bestämma vem som inte duger att få hänga med mig på Facebook...denna virtuella värld där man väljer själv hur ens liv ska gestaltas...nej fram för mer kärlek och likes....må alla nätmobbare hamna i Putins entourage...

Nu dags för melodifestivalen....och jag gör tummen upp!

//M