Det är mycket nu...

Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också....

Näe inte riktigt, men just nu försöker jag uppfylla många titlar, livet är lite som en ketchupflaska, emellanåt lever man i en normal vardag där allt flyter på i behaglig stilla mak, för att helt plötsligt svämma över i uppgifter där en välplanerad kalender är enda räddningen.
Men varför söker jag hela tiden mera uppdrag, mera uppgifter att genomföra?

I mitt liv finns bara en förklaring; utveckling.
Jag är en person som inte bara kan sitta nöjd, jag måste sträva framåt, annars blir livet för bekvämt. Stimulansen i att hela tiden utmana sig själv, utsätta sig för sina rädslor, det man inte egentligen tror sig klara av, välbefinnandet i att klara av omöjliga uppdrag, adrenalinet när en hämmande rädsla har övervunnits, den känslan är så mycket värd att det driver mig framåt i livet.

Jag har funderat mycket på vad som påverkar mig i det liv jag väljer att leva.
Jag anser att det är viktigt att jag tar ansvar för mina beslut, jag tror på orsak och verkan, det är viktigt att förstå vad ens handlingar kommer att reslutera i.
Jag vill kunna stå för mina åsikter och jag tycker det är viktigt att man tar ställning, att bara sitta tyst ger medtycke till den som vågar uttrycka sin åsikt, även om jag misstycker.

Oj så pretantiöst detta kan verka, men det är bara så att huvudet är fullt ikväll, genom denna monolog  känner jag att jag ändå är på rätt kurs, det är så här mitt liv måste få se ut emellanåt, för att sen få glida in i skön mellanmjölkstempo igen för en tid.

//M