Klädbomba Afrika

Idag har lilla C haft gympa, han var först med att byta om berättade fröken, tänk om han var lika angelägen hemma att få på sig kläderna på morgon. Vår son är inte känd för att vara snabb. Oavsett om det gäller att äta mat, kliva upp eller klä på sig så är det lite mañana över honom, och det är ju faktiskt en bra egenskap. Men med föräldrar som gärna vill att saker och ting ska ske snabbt så är vi inte alltid en bra kombo ihop. :-)

Såg precis Hemtex´s reklam där det släpps ner tyger och dylikt ur ett flygplan och kom att tänka på en sak som jag måste skriva om.
Jag har en förmåga att se bilder när någon berättar något för mig, tyvärr är det för det mesta överdrivna karrikatyrer av det som berättas vilket ofta får mig att brista ut i tårfyllda skrattattacker.

Det här hände för bra många år sen när företaget jag jobbar för hade gjort ett, ska vi säga ofördelaktigt inköp av VÄÄÄÄLDIGT många par byxor, i VÄÄÄÄLDIGT ofördelaktiga brokiga mönster, som till och med i ekonomiska tidningar blev omskrivna som ett fiasko som påverkade hela kvartalets ekonomiska rapport.
Nåväl, när slutreorna var över så hade vi fortfarande tämligen många par byxor kvar så vi fick instruktioner om att skänka dem till en välgörenhetsorganisation, vilket vi gladeligen gjorde och de tacksamt tog emot.

Jag hade packat alla byxor i säckar, och många av byxorna var stora storlekar, logiken talar väl för sig själv, att brokiga färgglada byxor i stl 52 inte kanske säljer i så många exemplar. Nåväl, den tacksamme mannen från välgörenhetsorganisationen kom för att hämta alla kläder och ville berätta var byxorna skulle komma till användning.
Jo eftersom det var inbördeskrig i det Afrikanska landet var de tvugna att "klädbomba" från luften med ett flygplan, och det var då mina bilder spelades upp;

Ok, där står stackars behövande svältande människor (vilket i sig inte alls är något att skratta åt) och ser ett flygplan som släpper ner kläder, hmmm... stora kläder, typ byxor i mänder i storlek 52, och jag ser framför mig, ett reportage på Aktuellt, där den lilla skinntorre afrikanske mannen nöjt knutit upp sina grälla dambyxor, som förmodligen rymt två personer, med ett rep. 

Några år senare börjar LÄTTA (eller något annat märke) göra reklam där deras huvudpersoner går omkring och håller i sina byxor för att de blivit så smala av att äta margarin,(ja ni vet den där hon tappar dem när en bil åker förbi och skvätter ner henne med vatten, like that would happen), och åter igen ser jag den där lille Afrikanen som ska vandra iväg till närmaste vattenhål typ 20 mil bort,och tappar byxorna när han ska lyfta upp krukan på huvudet...han hade nog varit glad åt riktigt smör...inget jävla LÄTTA..

Aja, nog om mina bilder, de är roligare live än i skriven text. När sen några av mina vänner har samma förmåga så blir det riktigt roligt, ingen annan fattar något, men vi skrattar så vi kan dö, sorry!

Nog för ikväll, dags att krypa isäng med Paganinikontraktet, inte riktigt lika bra som Hypnotisören dock, den har liksom hamnat i långbänk där mitt i, men den är åtminstone fängslade bra. Skalan sträcker sig ända upp till sträckläsningsbra. :-) Isfolket serien är sträckläsningsbra btw, höll på en hel sommar.

Sov gott alla! Imorgon är det fredagsmys med popcorn för sonen och vin för föräldrarna!