Aaaassskuungeeen....

Jag har en styrka.... ja, kanske någon fler än en, men just denna är en styrka och samtidigt min allra största fiende... det stavas hjälpsamhet...eller nja egentligen är det nog girighet...visst är girighet en dödssynd? Kommer nog inte till himlen jag...men å andra sidan så har jag tänkt gå ur kyrkan...å då kommer man knappast till himlen....och eftersom jag inte har någon kristen tro så är hela resonemanget orimligt...man kommer inte himlen  när man dör överhuvudtaget...

Nåja...tappade tråden en aning...Girighet var det...Jo jag är alldeles för girig efter kunskap...efter uppdrag utöver min kontrakterade tjänst. Och jag lovar...jag klagar inte...det är utvecklande, givande, stimulerande....och en förbannad lismande tidstjuv i mitt övriga arbete.

Dessutom ligger min ambitionsnivå att utföra varje uppgift jag åtager mig på en skyhög nivå, jag strävar efter att utföra varje uppgift jag får med det bästa resultat, jag mår dåligt när jag vet att jag inte gett mitt allra största engagemang och denna ambitionsnivå har denna hösten bitit mig i röven och satt mig i en sits där jag förvisso är väldigt uppskattad...men också väldigt splittrad.
Jag vet ingen som får så lite gjort på 40 timmar som ändå jobbar så febrilt än jag just nu...och nej detta är inget försök till självskryt, det ligger inte för mig. Men just nu förbannar jag min egen pliktskyldighet, min girighet efter kunskap och mitt brinnande engagemang.

Hmmm...känner fortfarande att detta kommer att tolkas som att jag är skitnödigt stolt över mig själv...och ja till viss del är jag nog det...jag är stolt över min totala lojalitet, och min förmåga att hålla så många bollar i luften samtidigt utan vare sig kallender eller post-it lappar.

Känner att jag har en irriterad rynka i pannan, ändå har jag betat bort massor med måsten nu under ett par veckor, nu ska jag bara komma ikapp mig på min egen arbetsplats också...det tar nog nån dag till...
Om ingen ropar.....

Aaaaasssskuuuungeeeennn.....

//M

Växeln, var god dröj....

Facebook är en aldrig sinande källa till bloggämnen för mig, så när jag inte inspireras av ett lagomt intag av vin eller vanlig hederlig ilska så räcker det att sladda in på facebook en stund. Alltid hittar jag något som engagerar mig lite extra och får blodet att pumpa lite extra i den där ådran i pannan...

Det var i ett helt annat sammanhang som jag kom på att jag retar mig på en grupp människor, vad det gäller oanmälda besök, eller varför inte någon för mig helt ointressant telefonenkät gällande ljuskällor, eller behov av framtida arbetskraft eller varför inte någon sketen lite annons i en helt oansenlig citytidning.
Gemensamt för alla dessa exempel är en irriterande avsaknad av respekt för mig och mitt arbete.

Närhelst jag behöver få tag i någon form av myndighetsperson, eller en arbetsförmedlare, eller om så en person inom sjukvården...för att beställa en tid...så måste jag boka en tid.
Ingenstans får jag stövla in, strunta i att anmäla mig i receptionen, bara kliva på och öppna dörren till det fancy kontor personen jag söker befinner sig. Jösses man kommer knappt förbi telefonkön, om man inte blir bortkopplad innan man ens hamnar i just denna kö.

Så hur kommer det sig då, att just dessa personer, som jag måste köa till för att ens få prata med, anser sig kunna ringa mig närhelst de behagar, eller värre ändå, bara bestämma sig för att stövla in på "mitt kontor", det vill säga butiken och bara förvänta sig att jag ska ha tid där och då?

Tar de för givet att jag kan avbryta mitt jobb när som helst?
Att jag när jag är ute i butiken bara seglar runt och utför lite delegerande rörelser med mina välmanikyrerade långa naglar?
 Eller tror de som ringer att man som butikschef bara sitter på arslet på sin fina snurrstol med ergonomiska handtag och ventilerande sits och inte gör annat är pratar i telefonen?

Jag blir irriterande obstinat när någon ringer mig och frågar om jag kan tänka mig att svara på några frågor, Nej svarar jag, jag är upptagen för närvarande men du kan återkomma imorgon mellan 8 och 8:45, för det är exakt då jag har tid på hela dagen att sitta på kontoret och svara på frågor (det sista tänker jag ju förståss, då min mor uppfostrat mig väl och aldrig uppmuntrat mig till uppstudsighet...)...Oj säger rösten förvånat i telefonen, men då har jag annat jag måste göra, någon annan jag ska ringa....
TUFF SHIT, välkommen till min vardag!

Jag älskar mitt jobb, ingen kan påstå något annat, mina 17 år inom samma företag vittnar om detta, jag älskar farten, människorna, det tuffa tempot, kroppsarbetet, det ständiga problemlösandet, modet. Men den som inte jobbar inom handeln vet inte vad vi gör om dagarna, för de flesta är vi " bara" en person som står i kassan...

Så ring mig gärna....så kan ni återkomma imorgon...om jag har någon ledig telefontid... :-D

//M

Släkten runt på tre dagar...

Tur det inte är tidsgräns på min blogg.....för då skulle den nog vara nedlagd vid det här laget....tappra är ni som kikar in här ibland....jag är verkligen inte att lita på just nu vad det gäller uppdateringar.

Har varit iväg på en "släkten runt på tre dagar" resa till Finland, landet där alla talar med underbar dialekt, cider och mellanöl går att köpa i affärerna och nationalmaten måste vara grillkorv. Som by the way är den godaste som finns, släng er i väggen Scan, ni har ingen fuckin chans mot Finska Attria, det är som flugvikt mot Ali.
Nåväl, jag tog ongen med mig och flygresan var nog det kortaste i historien, vi var knappt upp och vände ovanför molnen och flygvärdinnorna, japp de var väl en tre stycken tror jag, hann nätt och jämt med att bjuda pasagerarna på en godis innan vi var på väg ner igen, smidigt som fan!
Vi hade ett välplanerat besöksschema som mina kära föräldrar, som också var på besök, hade satt ihop, där fikaborden avlöste varandra på löpande band. Ja just det ja, glömde nämna att alla i Finland har svart bälte i fikabröd också, och jag tror min älskade farmor innehar rekordet, i alla klasser, utan konkurrens.

Men varm i hjärtat blir jag när jag ser hur väl min lilla onge sköter sig ihop med min lilla, spröda mommo, hur han försiktigt kramar henne, eldar brasa och ger av sin oförställda kärlek till en person som han faktiskt inte känner, kallar henne för gamla mommo Sally och fyller på med kramar hon kan stoppa i fickan när han åkt. Blir glad att jag ännu en gång, ännu ett år prioriterar att låta honom få träffa henne och min farmor och farfar....att jag hinner....

   
//M

Flugbajamaja....

Klippte mig igår igen...hmm...blev väldigt kort...vet inte om jag är till freds med frisyren eller inte...nåväl...bara gilla läget och se om jag vänjer mig. Har nog inte varit såhär korthårig ever...Känns märkligt, som om jag har håret i en hästsvans.

Igår hade vi pysseldag här hemma, en riktigt skön höstdag var det, varm och med en massa vimsiga getingar, passade på att tvätta fönstren, fasen flugorna har använt dem flitigt som bajamajor, prickar överallt..heye get a life och sluta skit på mina fönster. Nåväl, blanka och fina blev de, tills jag kom till fönstren som låg på solsidan...stöön...putsade och fejade fyra stycken....skulle ut i köket och byta vatten och ser att de i en viss vinkel är helt flammiga...helvetes skitsol...bara att börja om...Satan...
Nå...solen brukar lysa med sin frånvaro under vintern så det får duga.

Har kommit på hur jag ska få livet ur småflugorna också...sonens avdomnande fantaglas hade dödat tre inatt... yeah!

Nu ska vi sticka iväg och kika på Bio med lillongen, ett skönt söndagsnöje som hela familjen uppskattar, skulle iofs uppskatta om biljettpriserna var ngt mera humana...en tecknad barnfilm som kostar 350 kr för två vuxna och ett barn, det är sjukt dyrt och alldeles galet...
Men nu blir det 3D brillorna på och Savannens hjältar på duken!

Trevlig söndag på er!

//M