onsdag 29 september 2010

Det är mycket nu...

Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också....

Näe inte riktigt, men just nu försöker jag uppfylla många titlar, livet är lite som en ketchupflaska, emellanåt lever man i en normal vardag där allt flyter på i behaglig stilla mak, för att helt plötsligt svämma över i uppgifter där en välplanerad kalender är enda räddningen.
Men varför söker jag hela tiden mera uppdrag, mera uppgifter att genomföra?

I mitt liv finns bara en förklaring; utveckling.
Jag är en person som inte bara kan sitta nöjd, jag måste sträva framåt, annars blir livet för bekvämt. Stimulansen i att hela tiden utmana sig själv, utsätta sig för sina rädslor, det man inte egentligen tror sig klara av, välbefinnandet i att klara av omöjliga uppdrag, adrenalinet när en hämmande rädsla har övervunnits, den känslan är så mycket värd att det driver mig framåt i livet.

Jag har funderat mycket på vad som påverkar mig i det liv jag väljer att leva.
Jag anser att det är viktigt att jag tar ansvar för mina beslut, jag tror på orsak och verkan, det är viktigt att förstå vad ens handlingar kommer att reslutera i.
Jag vill kunna stå för mina åsikter och jag tycker det är viktigt att man tar ställning, att bara sitta tyst ger medtycke till den som vågar uttrycka sin åsikt, även om jag misstycker.

Oj så pretantiöst detta kan verka, men det är bara så att huvudet är fullt ikväll, genom denna monolog  känner jag att jag ändå är på rätt kurs, det är så här mitt liv måste få se ut emellanåt, för att sen få glida in i skön mellanmjölkstempo igen för en tid.

//M

söndag 26 september 2010

Föräldrar...

Hittade ett citat som stämmer så väl in på mina föräldrar,
"De lyckligaste människorna har inte det bästa av allt, men de gör det bästa av det de har".

Ni är fantastiska!

Det var längesen jag...

...bloggade nu ser jag, veckan har varit ganska intensiv på jobbet och det smittar av sig när man kommer hem på kvällen, det är äta, eventuellt träna och sen i säng känns det som.

Nåväl, helgen har gått i vuxentidens tecken, ett välbehövligt avbrott för oss föräldrar där vi hinner stanna av och umgås och prata om annat än hämtningar och lämningar och huruvida galonkläderna finns på daigs eller hemma, tack rantamor och far för att ni vill ha vårt charmtroll, inte bara när ni vill utan när vi behöver det.

I fredags gick jag och långe sambon ut på restaurang, något vi ofta unnade oss innan lilla C´s tid men som av någon anledning inte har blivit av på senare år. Det blev Tapas Bar & Deli som blev utflyktsmålet, enda restaurangen i stan med vinotek vilket jag tycker är en underbar uppfinning, bara att stoppa in kortet och trycka på knappen.

På lördagen stundade så den stora cykelfesten, vi har tidigare år varit anmälda men fått boka av i sista sekund pga sjukdom så vi var väldigt förväntansfulla igår. Själv hade vi varmrätten och bjöd på en Renskavstoast med knaperstekt bacon, smörstekta borgakantareller toppat med färska lingon, serverat med en mangoldsallad och en chevréostkräm med valnötter. Alla tömde sina tallrikar så betyget blev nog MVG tror jag, och till det bjöd vi på en god italienare.


Idén att äta middag hos människor man inte känner, eller åtminstone inte vanligtvis brukar umgås med är riktigt bra tycker jag, en möjlighet att lära känna människor man inte skulle ha träffat annars.
Vi åt förrätten hos ett par som precis likt oss har flyttat in senare i området och som dessutom hade en liten kille i lilla C's ålder, fantastiskt trevliga och vilket fint hem de hade, jag knyckte genast en massa inspiration och måste nu söka reda på en umekonstnär som hade gjort en riktigt läcker tavla som jag också vill ha.

Avslutade med efterrätt och vidare information om var vi skulle fortsätta våra festligheter hos ett annat trevlig par som bjöd på en himelskt god efterrätt.
Eftersom alla värdpar vill göra sin del av middagen så bra som möjligt så bjuds det på både drinkar och vin till maten så cykelfärden till festdestinationen hade kunnat vara en propagandafilm av Vägverket för att få folk att använda cykelhjälm, men vi kom fram utan några större blesyrer och festen avslutades väl någongång efter två vill jag minnas. Detta kommer vi nog att anmäla oss till igen nästa år.

Men idag är det söndag och helgen går mot sitt slut, saknar lilla C, så bara lagen
 tillåter oss så ska vi snart åka ut till kära Rantaföräldrarna och äta middag och hämta hem den där lilla som gör livet så otroligt mycket rikare, när man varit ensam såhär en helg så undrar man vad man gjorde innan Lilla C föddes?

Trevlig söndag på er!


måndag 20 september 2010

Du är min man...

..sjunger Helene Sjöholm och precis så tänkte jag börja detta blogginlägg genom att ge min sambo en kärleksförklaring, du är ta mej tusan den bästa som finns!!
Bara sådär, vad har han nu gjort kanske ni tänker, och säkert även han, men jag kom bara på att det var så längesen jag sa det bara.
Du är världens bästa pappa, du kompletterar mig, du håller kylen uppdaterad och hemmet dammfritt och jag har det förbannat bra ihop med dig helt enkelt, dessutom älskar jag dig. (kanske man egentligen skulle skriva det först? Hi hi, nu kommer han nog att bli generad)

Sådärja, nu har jag klarat av det! Gick ju bra! :-)

Annars är det måndag och ny vecka, kalendern är fulltecknad och visar att det bär av till Lycksele imorgon, en massa besök på jobbet på ons, möte på torsdag, BVC med 4-års kontroll på fredag för att avsluta med en trevlig cykelfest på lördagen i grannskapet.

Nu är det dags att fixa middag för annars får jag nog en son med BSF (blodsockerfall) och det vill jag absolut inte, han förvandlas då till en urvriden trasa som man får peta i mat tills han orkar sätta sig vid matbordet och äta för egen maskin.

Over and out!

söndag 19 september 2010

Sköna söndag..

Har fortsatt att rensa på mitt minneskort från sommaren, jag har en ful ovana att spara foton på minneskortet och sen glömma vad jag har fotat, i början av sommaren åkte vi till Mallorca för att fira svärmors jämna födelsedag, det blev en riktigt mysig semester där jag faktiskt fick ändra uppfattning om all inclusive, vi hittade ett riktigt bra och fint hotell på nätet med just all inclusive och alla mina fördomar fick sig en rejäl törn.
All inclusive är inte "my cup of tea" direkt, maten brukar vara näst intill oätlig, restaurangerna överbelamrade och decibelnivån brukar vara farligt nära tinitusnivå. Sängarna runt poolen brukar vara belamrade med handdukar från tidig morgon och kvällsunderhållningen ett stort sömnpiller.

Men det hotell vi bokade var nyrenoverat samma vår, restaurangerna var välorganiserade med fantastisk salladsbuffé, kött och fisk som stektes på plats och vinet på pump var helt ok. Stora poolområden med små avskilda vikar där man kunde få lite avskildhet. Rummen var stora och terassen hade en stor säng med sänghimmel, fantastisk att spendera sin siesta på. Nästa resa ska gå till en vit strand med turkost varmt vatten, vi får se när den blir av! Till dess så får vi njuta av fotografierna från i sommar

lördag 18 september 2010

Pyssellördag...

Så har min långa man åkt iväg på hockey, vet ju att han har längtat länge efter lite istid, den bästa tiden på året för honom gissar jag.
Själv är jag hemma med lilla C och har haft en pyssellördag med allsköns göromål.

 Upptäckte under veckan när jag sneglade ner i häcken att det inte längre var jord som omgav mina buskar, nä gräs och allsköns annan grönska har i tysthet tagit över och frodades gott, herre gud ser ut som om jag inte alls varit där på hela sommaren, men nu är nödläget upphävt och nu syns den bruna myllan igen och mina häckplantor ser glada och nöjda ut.

















Har överfört lite sommarbilder till lilldatorn men jag saknar fotoshop, måste fixa det, har det bara på stordatorn.
Sköna varma soliga dagar hade vi i somras iaf och Lilla C och långa pappan spelade många fotbollsmatcher i trädgården.

En härlig tältsväng ut i Obbola skärgård tillsammans med våra goda vänner Jocke, Karin och barnen hann vi också med, en härlig varm kväll med brasa, god mat och några glas vin.
 








Mysiga stunder att minnas när vinden viner och det är kallt ute, nu ska jag ta på mig min Reebok Easytones och ta en promenad med Lilla C för att inhandla lite lördagsgodis. Vi är farliga tillsammans jag och Lilla C, blir alltid så stora påsar!! Men va gör det om hundra år?!

Trevlig myslördag på er!

onsdag 15 september 2010

Hemma i vardagen igen..

Så har halva veckan redan gått och jag har drabbats av akut idetorka på bloggen, sitter med en tom sida och stirrar, jag som brukar ha så mycket åsikter som jag behöver lufta.
Möjligen kommer denna oinspiration av att jag samtidigt hör med ett halvt öra på fyrans valdebatt, ni får tycka vad ni vill, men Mona Sahlin låter förbenat dryg och tråkig, ingen inspration där inte, herre gud har dom inte en massa folk som coachar dem?
Har du bestämt dig? Det har jag, för första gången så vet jag faktiskt vad jag ska rösta.

Aja nog om politik...

Så var vi där igen, tomt i huvudet... kanske läsa en bok istället. På återseende...

söndag 12 september 2010

Ordningen återställd...

Lilla familjen är hemma och alla är nytvättade och luktar gott, tänk vad en dusch kan kännas underbar, underskattad i vardagen.

Nåväl efter fyra timmars bilfärd i ihållande regn har vi kommit hem till vår trygga borg, nöjda efter en underbar resa där vi verkligen har laddat upp våra magasin med borgafjällsmedicin att använda när vardagens stressiga klor griper tag.

Under dessa dagar har vi varvat fiske med svampplockning och det har inte varit någon lek kan jag lova, Korpån var en nitlott denna gång, ett hugg i Avan var dock lovande men något mer besök där hann jag inte med tyvärr.

Efter en kajksväng på Borgasjön med min M så fick jag äntligen känna på en liten pulshöjare när en ilsken öring retat upp sig på mitt långedrag och högg så det tjöt i slirbromsen, skönt ljud och skön känsla när öringen var bärgad i trygghet på båtbotten.

Efter ett tag ville inte Borgasjön spela med på våra noter längre och det blåste upp allt större vågor vilket gjorde det både svårfiskat och svårkajkat. Men vad gör väl det om hundra år som Lilla C's moffa skulle sagt, för vi hade ju fixat supergoda mackor som skulle grillas. Och är det något som är mera mysigt än en lägereld, tillsammans med kärleken och varma mackor?

Men vad gör min M?
Aha... tänkte väl det, ska man elda så krävs ved...

Det som annars får pulsen att gå igång på både sambon och mig är kantarellerna, vi blir som rubbade Runar båda två när vi kommer ut i svampskogen.
Tyvärr så bjöd inte borgafjälls skogar på några stora skatter detta år, men vi har med oss både gula och trattisar hem att stoppa i frysen.


Så summerat har denna helg bjudit på lite fisk, en del kantareller, en stor dos härlig fjällluft och ganska mycket vin, ja för det har mina föräldrar lärt mig, ska man rensa svamp så måste man dricka vin!
Trevlig kväll önskar Rubbade Runa!

fredag 10 september 2010

Lägesrapport

Frukosten intagen, Ante tror han är nya Göran Kropp och ska klättra upp på borgahällan tillsammans med Rantafar.
 Jag och min M ska ta en fisketur på borgasjön med förhoppning att få en massa fina fiskar att fylla frysen med. Kanske smiter vi in i skogen på hemvägen för att spåra upp lite trattisar.
Och Rantamor får i vanlig ordning stanna hemma och roa lilla C, eller är det han som roar rantamor?

Ha en bra dag alla!

torsdag 9 september 2010

Dimmig morgon i Borgafjäll....

Efter en sen bilfärd igår så har vi vaknat upp i ett dimmigt borgafjäll. Idag stundar fiske på förmiddagen, måste ju bevaka mina öringsgropar. På eftermiddagen tar vi vandringspinnen i ett stadigt grepp och kliver iväg uppåt svampfjället. Det här är vad som ger livet lite extra mervärde.
Snälla Åke låter oss bo i hans ladugård (!) där han inrett en mysig spartansk lägenhet, perfekt för fjällboende, tack åter en gång Åke.
Nu ska det ätas lite frukost, och är det nån gång frukost smakar extra gott så är det väl i fjällen?

Och Emma, Åke har fixat Gym nu också, så nu har du något att göra om du kommer upp, och fin utsikt över korpån har du med. ;-)
Till topps bestefar!!

tisdag 7 september 2010

The man behind the glas....

Vad gör den här stackars killen inglasad i min sänggavel på hotellrummet? Är det tänkt att "break the glass in case of emergency". Behöver å andra sidan inte sova ensam. Sov gott!

Längtar till Borga...

Sitter på ett hotellrum, har precis ätit en räksmörgås på rummet...gott...men nu vill jag åka till fjälls...bara ett möte emellan mig och rödingarna nu....
Tack telia för mobilt bredband så jag har ngt att göra när jag är ute å far...

Bowlingbarn...

Hej jag heter Malin och jag är Bowlingbarn.....
...eller kanske "Fia med knuff" barn kanske man också skulle kunna säga.

Barnuppfostran är verkligen inte lätt, av ren välmening vill man hjälpa sitt barn genom snårigheter och svåra beslut, detta har blivit ytterst påtagligt sen jag själv blev mamma för fyra år sen.
Då är det skönt att ha sin egen uppfostran att referera till, var den bra så kan man kopiera godbitarna och var den sådär så har man möjlighet att göra på ett annat sätt med sina egna barn.

När jag var liten spelade vi mycket sällskapsspel tillsammans i familjen, kanske på grund av att tv utbudet inte var lika digert som idag, kanske för att det var en billig sysselsättning där hela familjen kunde umgås, men såhär i efterhand så var det dessutom väldigt lärorikt.
Både att lära sig tänka strategiskt, att lära sig förlora och framförallt att lära sig kämpa och inte ge upp vid motgångar.
Min mamma spelade hårt med rättvist, och jädrar va hon knuffade oss hänynslöst i Fia med knuff, men så har vi blivit envisa också, vi ger inte upp lätt, vi bryter ihop och kommer igen, kämpar och tar nya tag.
Pappa har aldrig löst våra problem, bara lärt oss hur vi ska göra, vilket jag tackar för idag då jag själv fixar det mesta som inte kräver en massa muskelstyrka, och det är ju upp till mig om jag vill påverka.

Jag minns när jag som hästtokig 13 åring ville åka på ridläger i Övik och trodde att jag skulle få tjata utan gehör hos mina föräldrar, vet ni vad dom svarade?

- Vi kan köra dig dit, men du får spara ihop till avgiften och ringa och ordna med allting själv. 

Och jädrar vad jag sparade, jag gnidde och tog varenda spänn jag hade för att ha råd, och så kom den dagen när jag skulle ringa och anmäla mig, åh va nervös jag var, jag skrev ner vad jag skulle säga, strök över och började om. Jag slog numret, och la på igen.
 Att ringa ett sånt samtal i den åldern är otroligt nervöst, att tala med en vuxen person som man inte känner, att boka en plats på ett veckolångt ridläger i en annan stad. Men efter en timmes vånda så ringde jag, och det var inte alls svårt, personen i den andra luren var trevlig och en stund senare var jag inbokad, det var en otrolig känslan när jag lade på, torkade handsvetten i byxbenet och sprang upp till mamma och berättade att jag kunde åka.

Alla dessa små förtrodenden som mina föräldrar har gett mig har hjälpt mig att bli den jag är idag, och jag hoppas verkligen att jag och min M lyckas lika bra med att ge lilla C det stöd han behöver för att hitta sin styrka och självkänsla.

Tack föräldrarna!

måndag 6 september 2010

Åker tåg...

Nu har jag suttit på tåget i två timmar och alldeles snart är jag framme, sen ska jag hitta mitt hotell, få en utlovad kvällsmacka och krypa i säng. Är riktigt trött nu och hoppas det inte är så långt från stationen, då tar jag banne mig taxi.

Hörs imorgon...i en annan del av sverige!

Måndagmorgon...

...och tillbaks till rutinerna igen, nu har vi firat klart för den här gången och det är alltid lika mysigt att få umgås med familjen en intensiv helg. Kram på er alla!

Denna vecka stundar det en hel del resande för min del och gårdagskvällen spenderades i ett splittrat packande från min sida. Än så vek jag ihop fiskebyxor och underställ för att i nästa sekund packa löshår, fan hoppas inte jag har fiskebyxorna med mig till sthlm och löshåret till Borga bara, var rätt trött igår.
Resrutten ser ut som följer, måndag kväll Arlanda och vidare till Falun (inte nästgårds direkt) på tisdagen Falun och på kvällen vidare till Arlanda igen för att spendera onsdagen där med möte, onsdag eftermiddag hem till Umeå för att direkt från flygplatsen åka vidare till Borgafjäll.

Men åååhhh va skönt det ska bli sen....det är totalt avkoppling...balsam för själen...att smyga iväg med sitt spö ner till Korpån, sätta sig efter kanten av det stilla flytande vattnet... maska på, slänga ut och sen bara vänta...tankarna får fritt spelrum och rumlar runt....framför sig har man hela massiva borgafjället som vilar tryggt... alldeles alldeles underbart! Att få detta andrum från all intensivitet som livet består av, det är nog den absolut bästa medicinen för en stressad själ, enkelheten i att leva blir påtaglig och ger en perspektiv till vad som är viktigt. Påminner mig alltid om att man ska jobbar för att kunna leva gott och inte leva för att jobba.

Förlåt Rantamor att jag stal en bild av dig men jag har inga bra själv
och den här speglar verkligen vad jag menar.
Måndagmorgon som sagt.... ses i Borga!

söndag 5 september 2010

Dagen efter...

Så har vi då firat lilla C med pompa och ståt, och som det solskensbarn han är så var det strålande fint väder och så varmt att vi till och med kunde inviga vår nya sittgrupp.
Från att på morgonen ha klippt upp paketen med sax gick han över till mera barnlikt slitande, precis som en födelsedag ska vara. Förmodligen för att djävlas lite med mamman så var många av presenterna misstänkt högt missljudande, -Drop your weapon, med robotröst ringer i mina öron just nu.
 Men men, batterier tar ju också slut....
  
Ante och Em hade skickat paket med mommo och moffa, och den här bilden säger väl allt om hur glad han blev över presenten, har tjatat hela morgonen att han vill bygga ihop Starwars skeppet, synd Ante att ni fick förhinder..
Senare på kvällen när kräftorna avklarats blev det mys kring brasan avnjutande en god Irish coffe, dock är det ingen bra idé att elda i öppen kamin på ett altandäck, men tur nog så har vi en brandman i familjen och vi kunde avhjälpa problemet med en vattenslang. Men va mysigt att sitta ute i mörkret runt en eld med familjen.

Hörs!

lördag 4 september 2010

Idag är det lilla C´s stora dag

Idag är det lilla C´s stora dag, och han vaknade redan 05.22, vilket inte var oväntat.
- Pappa jag har legat och väntat jätttelänge och jag är jätte kissnödig.
Tack å lov för hans egen skull somnade vi alla om och halv åtta var det dags för den stora stunden, fast det var lilla C som väckte oss och inte tvärt om som det borde vara, som det var när man själv var liten.
Nöjd blev han iaf med presenterna, har nog lekt med alla en gång redan, och roligt är att det som var billigast är det som var mest intressant.

Efter lunch kommer mommo och moffa och moster och morbror med fruar och män; -Jippie utbrister lilla C, mommo å moffa är dom bästa! Och det tror jag det, som dom gör sig till när lilla C är hos dom, man behöver inte aktivera och leka med lillkillen exakt hela tiden mamma. :-) Men han gillar det.

Senare på kvällen stundar mera vuxet firande med kräftskiva, med familjen så långt borta så är dessa kvällar så otroligt mysiga, stojiga, roliga och alldeles, alldeles underbara!
Näpp nu ska det göras västerbottensostpaj, har ett fantastiskt gott recept, lite stuvning till nattamat och sen ska huset pyntas med födelsedagspynt.

Hörs!

torsdag 2 september 2010

Klädbomba Afrika

Idag har lilla C haft gympa, han var först med att byta om berättade fröken, tänk om han var lika angelägen hemma att få på sig kläderna på morgon. Vår son är inte känd för att vara snabb. Oavsett om det gäller att äta mat, kliva upp eller klä på sig så är det lite mañana över honom, och det är ju faktiskt en bra egenskap. Men med föräldrar som gärna vill att saker och ting ska ske snabbt så är vi inte alltid en bra kombo ihop. :-)

Såg precis Hemtex´s reklam där det släpps ner tyger och dylikt ur ett flygplan och kom att tänka på en sak som jag måste skriva om.
Jag har en förmåga att se bilder när någon berättar något för mig, tyvärr är det för det mesta överdrivna karrikatyrer av det som berättas vilket ofta får mig att brista ut i tårfyllda skrattattacker.

Det här hände för bra många år sen när företaget jag jobbar för hade gjort ett, ska vi säga ofördelaktigt inköp av VÄÄÄÄLDIGT många par byxor, i VÄÄÄÄLDIGT ofördelaktiga brokiga mönster, som till och med i ekonomiska tidningar blev omskrivna som ett fiasko som påverkade hela kvartalets ekonomiska rapport.
Nåväl, när slutreorna var över så hade vi fortfarande tämligen många par byxor kvar så vi fick instruktioner om att skänka dem till en välgörenhetsorganisation, vilket vi gladeligen gjorde och de tacksamt tog emot.

Jag hade packat alla byxor i säckar, och många av byxorna var stora storlekar, logiken talar väl för sig själv, att brokiga färgglada byxor i stl 52 inte kanske säljer i så många exemplar. Nåväl, den tacksamme mannen från välgörenhetsorganisationen kom för att hämta alla kläder och ville berätta var byxorna skulle komma till användning.
Jo eftersom det var inbördeskrig i det Afrikanska landet var de tvugna att "klädbomba" från luften med ett flygplan, och det var då mina bilder spelades upp;

Ok, där står stackars behövande svältande människor (vilket i sig inte alls är något att skratta åt) och ser ett flygplan som släpper ner kläder, hmmm... stora kläder, typ byxor i mänder i storlek 52, och jag ser framför mig, ett reportage på Aktuellt, där den lilla skinntorre afrikanske mannen nöjt knutit upp sina grälla dambyxor, som förmodligen rymt två personer, med ett rep. 

Några år senare börjar LÄTTA (eller något annat märke) göra reklam där deras huvudpersoner går omkring och håller i sina byxor för att de blivit så smala av att äta margarin,(ja ni vet den där hon tappar dem när en bil åker förbi och skvätter ner henne med vatten, like that would happen), och åter igen ser jag den där lille Afrikanen som ska vandra iväg till närmaste vattenhål typ 20 mil bort,och tappar byxorna när han ska lyfta upp krukan på huvudet...han hade nog varit glad åt riktigt smör...inget jävla LÄTTA..

Aja, nog om mina bilder, de är roligare live än i skriven text. När sen några av mina vänner har samma förmåga så blir det riktigt roligt, ingen annan fattar något, men vi skrattar så vi kan dö, sorry!

Nog för ikväll, dags att krypa isäng med Paganinikontraktet, inte riktigt lika bra som Hypnotisören dock, den har liksom hamnat i långbänk där mitt i, men den är åtminstone fängslade bra. Skalan sträcker sig ända upp till sträckläsningsbra. :-) Isfolket serien är sträckläsningsbra btw, höll på en hel sommar.

Sov gott alla! Imorgon är det fredagsmys med popcorn för sonen och vin för föräldrarna!

Herre gud, tiden är ur led!!

Sådärja Rantis, nu är tiden rätt, tur man har en tjatig storasyster som rättar de fel man har, hade inte ens tänkt på tiden, den som annars är väldigt viktig i vår lilla familj. :-)
Tack för den rättningen, nu vill jag hitta funktionen med besöksräknare, tror jag hittat var, ska bara hitta en som jag gillar.

Näpp, får väl ta och borsta tänderna på lillkillen nu, lilla gympaväskan är packad och står klar vid dörren.
Trafiken är rent åt helvete just nu här på tomtebo, hela väggsträckan ska bli E4 så det grävs överallt på vägen från dagis till jobbet, igår stod trafiken stilla när jag skulle hem, i 10 minuter väntade jag, sen fick det bli genväg.

Ha en bra dag, solen skiner!

onsdag 1 september 2010

Nu börjar det ta sig..

Sådärja, nu börjar bloggen att se ut som jag vill, herre gud, hade ingen aning att det var så pass mycket som skulle fixas innan man kunde börja skriva.
Klurar fortfarande hur jag ska kunna blogga från mobilen, nåväl, Rom byggdes inte på en dag, men jag vill veta på en gång!

Sambon kände hockeysuget gripa tag i honom, så han sitter nu å fryser på en träningsmatch för att stilla sitt begär. Han har så sakteliga accepterat det faktum att hans lag har åkt ner en serie (tyvärr inte pga uselt spel), har tillochmed börjat se det possitiva i att de nog kommer att vinna väldigt många matcher.
 Trodde inte att jag skulle uppskatta hans hockeyintresse, men det ger mig kvällar av stillhet som jag känner att jag har ett visst behov av.
Inte för att min sambo är den stökiga, högljudda personen när han är hemma heller, men, ja ni vet, man får hela soffan för sig själv, behöver inte kompromissa om tv:n.
Annars är ju faktiskt de gemensamma eftermiddagarna det man längtar efter, vi är ju sällan hemma samtidigt före 19:30.
Imorgon börjat lilla (stora) C i fyraårsgruppen på dagis, det ska packas väska med gympakläder för nu ska kidsen lära sig att ansvara för sin väska, byta om och gympa lite. Oj om man vore en fluga på väggen, så stolt och viktig han ska känna sig.
Dessutom måste vi börja ordna lite för helgens festligheter... Nu kommer sambon hem, måste kolla om han ser nöjd ut...

Hörs!

Premiär!!

Så är den då igång, min blogg. Det är egentligen inte första gången jag "bloggar".

 I begynnelsens tid, när det hette att man hade en hemsida och "bloggandet" inte blivit ett begrepp så hamnade mina betraktelser i skriven form på Lunarstorm. Nu var ju det även en datingsida som senare blev en fjortissida som i slutänden blev nedlagd, så syftet med skrivandet var då tudelat.

Men internet och dessa sajter har jag att tacka för mycket, jag har flyttat till nya städer ett par gånger och alla dessa gånger har det varit en stor hjälp att hitta nya bekantskaper via "nätet". Alternativet att skåla med ett vinglas framför spegeln för att få sällskap, innan man ensam drog ut i krogvimlet var inte lika tilltalande. (men var emellanåt det enda alternativet! :-) )

Nåväl, ska väl snart sprida nyheten om mitt tilltag till mina nära och kära, annars har jag ju lika gärna kunnat skriva detta i ett word dokument, det skulle ju kännas roligt om jag visste att jag hade några trogna läsare. Förmodligen min kära mor, mina syskon och min sambo, sen vete katten...

Vi ses!