onsdag 29 september 2010

Det är mycket nu...

Jag är inte bara mamma jag är tandläkare också....

Näe inte riktigt, men just nu försöker jag uppfylla många titlar, livet är lite som en ketchupflaska, emellanåt lever man i en normal vardag där allt flyter på i behaglig stilla mak, för att helt plötsligt svämma över i uppgifter där en välplanerad kalender är enda räddningen.
Men varför söker jag hela tiden mera uppdrag, mera uppgifter att genomföra?

I mitt liv finns bara en förklaring; utveckling.
Jag är en person som inte bara kan sitta nöjd, jag måste sträva framåt, annars blir livet för bekvämt. Stimulansen i att hela tiden utmana sig själv, utsätta sig för sina rädslor, det man inte egentligen tror sig klara av, välbefinnandet i att klara av omöjliga uppdrag, adrenalinet när en hämmande rädsla har övervunnits, den känslan är så mycket värd att det driver mig framåt i livet.

Jag har funderat mycket på vad som påverkar mig i det liv jag väljer att leva.
Jag anser att det är viktigt att jag tar ansvar för mina beslut, jag tror på orsak och verkan, det är viktigt att förstå vad ens handlingar kommer att reslutera i.
Jag vill kunna stå för mina åsikter och jag tycker det är viktigt att man tar ställning, att bara sitta tyst ger medtycke till den som vågar uttrycka sin åsikt, även om jag misstycker.

Oj så pretantiöst detta kan verka, men det är bara så att huvudet är fullt ikväll, genom denna monolog  känner jag att jag ändå är på rätt kurs, det är så här mitt liv måste få se ut emellanåt, för att sen få glida in i skön mellanmjölkstempo igen för en tid.

//M

6 kommentarer:

Rantamor sa...

Kanske skulle behöva en sån där korrekturläsare....????
Moffa hälsar att vi tar kvalitè, inte mängden av småsik *skratt*...och två sikar fick vi med rom i ...bingo.
Men d va jädrans va fisk d finns i Kråken då...har dom ingen säl????

Kram från mommo.

Annelie sa...

Det är klart att du tänker rätt, och ibland MÅSTE man liksom ta ett snack med sig själv. För att på nåt vis påminna om hur det är man egentligen VILL vara. Påminner man sig tillräckligt ofta så blir det nog så, man säger ju att man är det man tänker, eller hur.
Och angående din kommentar, proffsfotografer, man tackar, man tackar! *gapskratt*
Hade kanske varit kul om vi "fejkat" varsin bild med riktigt sura och tjuriga miner....

Annelie sa...

Nä, Guuuud, det har jag glömt!
Bra att du påminde mig, ska skicka gubben med bud minsann!
Romen är nämligen slut!
Visst är dom goa dom små liven, jag har också lite dille på händer och fötter på bebisar. Dom är ju bara sååå söta!

Annelie sa...

Du sköna kvinna, kan man få receptet?

Rantamor sa...

Men va kul att du å Lilla C kommer till Finland me....kommer att uppskattas av dom "gamla". Och sen är det så roligt att just Lilla C får ett minne av dom. När han var här förra helgen var d första gången han hämtade "sin fotoalbum" som jag gjort till han och var så nyfiken å kolla å fråga. Just fotografierna gör att man minns också. Och han kom ihåg vem dom var i Finland me.
Så tack för att du tar av din tid och kommer....uppskattas av oss me.

Ha en trevlig fredagsmys...och du vi beställer lunchbord på söndag kl 12;00 då vi ska hämta Lilla C`s bilstol på väg mot Haparanda.

Anonym sa...

Nu drar vi ut på havet, tänkte ifall ni kommer med Lilla`C`s stol. Vi plaserar sittkudden i husbilens framsäte så vet ni å byter...
Nu jävla säl kommer vi...

Ha en mysig helg i Kråken å hälsa Staffan att vi tar inte så många fiskar åt gången för då får vi ju sluta fiska, vi vill ut många gåner....


Pyss.Mommo.