Växeln, var god dröj....

Facebook är en aldrig sinande källa till bloggämnen för mig, så när jag inte inspireras av ett lagomt intag av vin eller vanlig hederlig ilska så räcker det att sladda in på facebook en stund. Alltid hittar jag något som engagerar mig lite extra och får blodet att pumpa lite extra i den där ådran i pannan...

Det var i ett helt annat sammanhang som jag kom på att jag retar mig på en grupp människor, vad det gäller oanmälda besök, eller varför inte någon för mig helt ointressant telefonenkät gällande ljuskällor, eller behov av framtida arbetskraft eller varför inte någon sketen lite annons i en helt oansenlig citytidning.
Gemensamt för alla dessa exempel är en irriterande avsaknad av respekt för mig och mitt arbete.

Närhelst jag behöver få tag i någon form av myndighetsperson, eller en arbetsförmedlare, eller om så en person inom sjukvården...för att beställa en tid...så måste jag boka en tid.
Ingenstans får jag stövla in, strunta i att anmäla mig i receptionen, bara kliva på och öppna dörren till det fancy kontor personen jag söker befinner sig. Jösses man kommer knappt förbi telefonkön, om man inte blir bortkopplad innan man ens hamnar i just denna kö.

Så hur kommer det sig då, att just dessa personer, som jag måste köa till för att ens få prata med, anser sig kunna ringa mig närhelst de behagar, eller värre ändå, bara bestämma sig för att stövla in på "mitt kontor", det vill säga butiken och bara förvänta sig att jag ska ha tid där och då?

Tar de för givet att jag kan avbryta mitt jobb när som helst?
Att jag när jag är ute i butiken bara seglar runt och utför lite delegerande rörelser med mina välmanikyrerade långa naglar?
 Eller tror de som ringer att man som butikschef bara sitter på arslet på sin fina snurrstol med ergonomiska handtag och ventilerande sits och inte gör annat är pratar i telefonen?

Jag blir irriterande obstinat när någon ringer mig och frågar om jag kan tänka mig att svara på några frågor, Nej svarar jag, jag är upptagen för närvarande men du kan återkomma imorgon mellan 8 och 8:45, för det är exakt då jag har tid på hela dagen att sitta på kontoret och svara på frågor (det sista tänker jag ju förståss, då min mor uppfostrat mig väl och aldrig uppmuntrat mig till uppstudsighet...)...Oj säger rösten förvånat i telefonen, men då har jag annat jag måste göra, någon annan jag ska ringa....
TUFF SHIT, välkommen till min vardag!

Jag älskar mitt jobb, ingen kan påstå något annat, mina 17 år inom samma företag vittnar om detta, jag älskar farten, människorna, det tuffa tempot, kroppsarbetet, det ständiga problemlösandet, modet. Men den som inte jobbar inom handeln vet inte vad vi gör om dagarna, för de flesta är vi " bara" en person som står i kassan...

Så ring mig gärna....så kan ni återkomma imorgon...om jag har någon ledig telefontid... :-D

//M