Med en kråka på axeln...

Tänkte berätta lite om de husdjur som passerat i mitt liv, varför undrar ni, inte faan vet jag, tycker väl att  jag har haft lite annorlunda typer av husdjur emellanåt.
Alltsedan jag var liten har vi haft djur i familjen, egentligen ganska märkligt för vi har väl egentligen inte varit en husdjursfamilj direkt, då både min syster och bror har varit allergiska, men man funderar inte så mycket på sånt när man är liten.
När jag var riktigt liten hade vi en schäfer som hatade att åka bil, tror jag, han skällde på alla lyktstolpar vi åkte förbi, dvs konstant och hela tiden, men jag älskade att ligga i hans säng och mysa. Vad hände med honom, blev han kanske gammal? Minns banne mig inte, jag var väl en fyra fem år tror jag.

Hur som haver så hämtade vi en ny schäfer, Raija, från statens hundskola, vi skulle vara fodervärd åt henne som sen skulle bli polishund eller knarkhund eller vad vet jag. Nu när jag själv är såkallat vuxen och tänker efter så undrar man hur fasen mina föräldrar hann  med allt, tre ungar, den minst bara ett par år, sommarstuga eller hade vi börjat bygga huset, jo det hade vi nog för Raija skällde som fan på min moffa när han var här och hjälpte oss riva det gamla huset.  Och då kommer de på att, jajemän vi tar och uppfostrar en polishund? 

Nåväl har ett minne av att hundmamman till Raija sabbade hela den kullen då hon trampade omkring på sina småttingar, vilket gav resultatet av en extrem vaktinstinkt, vilket inte gick sådär himla bra ihop med en barnfamilj direkt, och inte ville staten ha henne tillbaka heller, så ja ni fattar.

En vår när vi fortfarande hade torpet och inte hade byggt ännu så gick pappa ut i skogen och skakade ner några kråkungar ur en gran, håll för ögonen nu Lilli & Sussi. Två stycken trillade ner, Konta Kinte och Halta Lotta, ja den senare gjorde nog illa benet när hon trilla ur trä. Så den sommaren matade vi kråkor med vatten och bröd, tills räven tog Halta Lotta, stackarn. Konta Kinte han hängde med oss hela sommaren och till hösten när vi återvände till stan släppte vi ut honom i skogen.

Under byggtiden fick vi en kanin också, eller ja det var syrran som fick honom, trodde vi, men det visade sig att Pricken snabbt fick byta namn till Prickelina, henne jagade vi runt i slänten när hon grävde sig ur sin bur då hon fick komma ut i gröngräset. Hon dog förståss, av ålder tror jag.

Nästa djur blev en guldhamster, Hampe, han var min och bet mig i fingret det första han gjorde, jag var väl sisådär fem, sex, tog med honom i en korg och gick iväg för att visa  grannbarnen. På vägen hem blev det lite jobbigt med korgen så jag satte honom i fickan, såklart var han inte kvar när jag väl kom  hem, ledsen var jag förståss och snälla föräldrarna var ute hela kvällen och letade. Hmmm...sa dom i alla fall, hur fan letar man efter en liten hamster i skogen?

Efter det passerade det ett par undulater vill jag minnas och sen flyttade det in en katt som fick namnet Sven Urban, klok, lat och en riktigt skön personlighet. Tyvärr kom kastreringen lite väl sent, så han drog årligen iväg glad i hågen för att skjuta lösplugg stackarn, men va faan katten må ju ha lite roligt.

Sådärja, tro om ni fortfarande är kvar, aja det var en liten nostalgisk tillbakablick i alla fall. En underbar uppväxt med en kråka på axeln hade jag, det är det inte alla som kan skryta med.

//M