söndag 23 januari 2011

Med en kråka på axeln...

Tänkte berätta lite om de husdjur som passerat i mitt liv, varför undrar ni, inte faan vet jag, tycker väl att  jag har haft lite annorlunda typer av husdjur emellanåt.
Alltsedan jag var liten har vi haft djur i familjen, egentligen ganska märkligt för vi har väl egentligen inte varit en husdjursfamilj direkt, då både min syster och bror har varit allergiska, men man funderar inte så mycket på sånt när man är liten.
När jag var riktigt liten hade vi en schäfer som hatade att åka bil, tror jag, han skällde på alla lyktstolpar vi åkte förbi, dvs konstant och hela tiden, men jag älskade att ligga i hans säng och mysa. Vad hände med honom, blev han kanske gammal? Minns banne mig inte, jag var väl en fyra fem år tror jag.

Hur som haver så hämtade vi en ny schäfer, Raija, från statens hundskola, vi skulle vara fodervärd åt henne som sen skulle bli polishund eller knarkhund eller vad vet jag. Nu när jag själv är såkallat vuxen och tänker efter så undrar man hur fasen mina föräldrar hann  med allt, tre ungar, den minst bara ett par år, sommarstuga eller hade vi börjat bygga huset, jo det hade vi nog för Raija skällde som fan på min moffa när han var här och hjälpte oss riva det gamla huset.  Och då kommer de på att, jajemän vi tar och uppfostrar en polishund? 

Nåväl har ett minne av att hundmamman till Raija sabbade hela den kullen då hon trampade omkring på sina småttingar, vilket gav resultatet av en extrem vaktinstinkt, vilket inte gick sådär himla bra ihop med en barnfamilj direkt, och inte ville staten ha henne tillbaka heller, så ja ni fattar.

En vår när vi fortfarande hade torpet och inte hade byggt ännu så gick pappa ut i skogen och skakade ner några kråkungar ur en gran, håll för ögonen nu Lilli & Sussi. Två stycken trillade ner, Konta Kinte och Halta Lotta, ja den senare gjorde nog illa benet när hon trilla ur trä. Så den sommaren matade vi kråkor med vatten och bröd, tills räven tog Halta Lotta, stackarn. Konta Kinte han hängde med oss hela sommaren och till hösten när vi återvände till stan släppte vi ut honom i skogen.

Under byggtiden fick vi en kanin också, eller ja det var syrran som fick honom, trodde vi, men det visade sig att Pricken snabbt fick byta namn till Prickelina, henne jagade vi runt i slänten när hon grävde sig ur sin bur då hon fick komma ut i gröngräset. Hon dog förståss, av ålder tror jag.

Nästa djur blev en guldhamster, Hampe, han var min och bet mig i fingret det första han gjorde, jag var väl sisådär fem, sex, tog med honom i en korg och gick iväg för att visa  grannbarnen. På vägen hem blev det lite jobbigt med korgen så jag satte honom i fickan, såklart var han inte kvar när jag väl kom  hem, ledsen var jag förståss och snälla föräldrarna var ute hela kvällen och letade. Hmmm...sa dom i alla fall, hur fan letar man efter en liten hamster i skogen?

Efter det passerade det ett par undulater vill jag minnas och sen flyttade det in en katt som fick namnet Sven Urban, klok, lat och en riktigt skön personlighet. Tyvärr kom kastreringen lite väl sent, så han drog årligen iväg glad i hågen för att skjuta lösplugg stackarn, men va faan katten må ju ha lite roligt.

Sådärja, tro om ni fortfarande är kvar, aja det var en liten nostalgisk tillbakablick i alla fall. En underbar uppväxt med en kråka på axeln hade jag, det är det inte alla som kan skryta med.

//M         

7 kommentarer:

Rantamor sa...

*skratt* ja jädrans en hel djurpark har gått igenom familjen...du glömde alla grodor och gräshoppor som ni drog hem hahaha...
Ja allt var så enkelt när man var mitt uppe i livet och jag säger som Gunde, ingenting var omöjligt. Och akvarie hade vi ett tag också, med klappeslang i...minns du inte d eller kanske du var så liten.
Vart fiskarna försvann...ja åt dom inte upp varann och akvariet var jobbigt att städa....

Camilla (Rantis) sa...

hahaha....Rantamäkis Zoo där alla djur dog!
=)
Prickelina...ja den stackarn, antingen frös hon nog ihjäl eller fick helt enkelt för lite mat....

Å du... din hamster... han letade väl sig in under garderoben så farsan fick riva ner den eller var det inte så!?

hahaha... ja Rantabarnen hade ingen flax med sina djur!
tja det ska vara Konta Kinte han var king han, å det är som du säger, inte alla som har haft en tam-kråka på axeln...

Lilla C's mamma sa...

Hade vi inte en katt som hette Victor också, före SU?

Rantamor sa...

Ja Viktor blev överkörd av ku... ja mena Erik...
Sven-Urban Alfredsson kom ju från Bouvins...
Sen hittade vi ju två kattor i vedhuset också...
Mycket nu.
Kollade på Solsidan ikväll man sitter med ett leende hela tiden...

Herr Nilssons Fru sa...

Hej, vad kul du hittade mig, för på så vis hittade ju jag dig.
Härlig blogg. Vad säger man. Sådan mor sådan dotter..*ler*.
Han är verkligen charmig Lilla C.
Husdjur ja de kan vara lite annorlunda emallanåt. En av mina grabbar hade en vit råtta som åkte med överralt på hans axel o skämde gamla damer..sen blev de ödlor. När man skickade honom till affären som låg 100 meter bort tog de flera timmar för han stannade o pratade med alla myror på vägen. Djur är underbara i all des form.
Kramiz Anki

Andreas Stormfjäll sa...

Hurrö du, va du va petnoga med åren då?? Skulle nog passa mig för det om jag va du (snart 36år) :) Själv anser jag mig vara en trettioåring tills den dan jag fyller fyrtio... =)

Mi´s nya liv och det jag redan levt sa...

Himla kul !
Tror de flesta familjer haft ett litet zoo,mycket stämmer på min jänta.Jag sa alltid, över min döda kropp det där djuret kommer in,vad hade jag att säga till om inte ett dyft.Madeleine hade vandrande pinnar som hon glömde kvar utan mat när vi for på semester,då var det verkligen pinnar när vi kom hem.Hamstern smet, för hon glömde stänga luckdörren.
Barna vill ha och ha, mamma får mocka o.mata.
Ska inte Lilla C få ha något litet djur, en spindel kanske !

Jag fick ett gott skratt, det var väl meningen.
Kram o.trevlig helg /Mi