Lite bus och en massa godis!

Igår hade vi planerat in ett besök på Busplaneten till Lilla C's stora förtjusning, ett paradis för små busiga barn med spring i benen.
Eftersom min arbetsplats befinner sig vägg i vägg brukar vi skojja om det på jobbet och säga att det syns vilka barn som ska dit och vilka som varit där.
De förstnämnda är som små ljus när mammorna vill prova ut vinteroveraller och nya kläder, mutade som dom är med ett busplanetenbesök om dom sköter sig på affären först.
Den andra kategorin är trötta, griniga, rödbrusiga och blodsockerfattiga och är inte de vi föredrar om jag säger så.

Sen finns det iofs även en tredje kategori, de som inte får gå dit alls men som gör en egen liten busplanet i butiken, löparbanor, karuseller och klätterbord, ja tänk vad jag kan hitta på inne på en butik när morsan skiter i mig en stund.
Jösses, många är de barn som jag spänt ögonen i och skrämt upp, vissa föräldrar kan komma fram och be mig vara "arga tanten" för att deras barn inte lyssnar, men hello!!! Kan inte barn uppträda på ett bra sätt när man är och handlar kanske det är något man måste ta tag i själv, alternativt, lämna ongen hemma, vi idkar inte dagisverksamhet i butik.

Annars hade jag och lilla C en myslördag igår, medans långa sambon begav sig iväg på hockey med lite därpåföljande adrenalinstinn killfest, så besökte vi lillIca som sonen säger och inhandlade godis inför kvällens filmvisning. Lilla C och jag är farliga när det gäller godis, det blir en stoooor påse när vi ska handla, och igår var inget undantag.
Sen blev det godis och "Draktränaren" tills Lilla C's ögon höll på att falla ihop, en supermysig kväll blev det.

Skönt är att go'ungen är en kvällstrött liten underbar kille vilket gör att efter ett par godnattvisor strax efter sju hade jag en skön kväll för mig själv, vilket är något jag uppskattar otroligt mycket. Jag har alls inget emot att min hockeytokige sambo har lördagsmatcher ibland, uppskattar att vara hockeyänka faktiskt. Så skönt att rå om sig själv ibland så ikväll blev det sallad med räkor och vitt vin till middag, en makeover med en lyckad operation "dölja ålderstecken" färgning samt en bättring av ögonbryn.

Varför blev jag ljus när jag inte passar att vara det? Visst är det underligt, ingen tror mig när jag säger att jag egentligen har cendréfärgat hår, och många har frågat vem som är föräldrar till vår lillkille som är blåögd och lintott. På centralen i stockholm blir jag tilltalad på Italienska och när vi semestrade på Santorini frågade en Amerikan om landsnumret hem av min sambo, ja det är inte många som gissar på Sverige som vårt hemland när vi är ute och reser direkt.

Hur var det man sa när man var liten?
 Kines, Japan, stackars lilla barn!

//M