Arga snickar'n ringer på...

Söndagmorgon och en sen frukost är avklarad i tomteboska hemmet...långe mannen har placerat sig i soffan för lite slalom och den lille mannen har försvunnit upp på övervåningen för lite söndagsslött tv-spelande.

Lille mannen ja...som snappar upp all sköns uttryck just nu och använder dem hej vilt, "-Mamma, jag har haft en dålig dag på fritids idag"(ingen speciell anledning och det visar sig sen att det har hänt massor med roliga grejer)...."-Jag blir så irriterad" (när inte Ipoden är laddad så att han kan spela)

Själv har jag lyckats dra igång projekt i tre rum samtidigt och jag bara väntar på att arga snickar'n ska knacka på här hemma...skaka på sina slingblonderade lockar och med händerna i sidan förklara med "snickarpsykologi" hur många år det kommer att ta innan jag lyckats räta upp alltsammans undertiden jag står med mössan i handen och nickar och med kroppspråket ber om ursäkt för att jag överhuvudtaget tänkte så tokigt att jag trodde att jag skulle klara av att måla Stockholmsvitt över babyblått....Hur fan tänkte jag???

Tror inte jag öppnar om det ringer på dörren idag...eller jo föresten...grannen skulle komma förbi och hjälpa långe mannen att bära ner en soffa som ska in i det stockholmska gästrummet...jag har vissa funderingar kring om vi överhuvudtaget får ner den då jag monterade den på plats...

Inspirationsbild från Ferm Living..

Nej bara att dricka upp kaffet och ta itu med To Do listan så att man slipper oväntat besök helt enkelt, är ju tämligen sugen på att få alla saker på plats så att jag kan börja sätta upp tavlor och sy ihop hela paketet som just nu bara finns visualiserat i huvudet på mig...men som sambon sa när han kikade på de tavlor, lampor och kuddar jag lagt ihop som ett litet inspirationskitt.."fast rummet är tomt så ser man att det kommer att bli bra"...


//M