140 spänn för tomma hägn...

Längesen jag har knapprat ner mina tankar här på bloggen nu, är inne på slutet av min andra semestervecka och har väl till viss del tagit semester från bloggen med...eller om sanningen ska fram har jag flertalet gånger påbörjat ett nytt inlägg men inte haft något för bloggen värdigt att föreviga.
Som jag skrivit tidigare så vägrar jag låta bloggen bli som kons dagbok, anser att ni som läser ska bli serverad mera kvalitet än kvantitet och just nu har min vita luddiga hjärna tagit semester och vägrar släppa ifrån sig sina excellenta funderingar och smått frustrerade resonemang.

Har varit med mitt andra sorteringens knä till metropolen Lycksele för en magnetröntgen i veckan, intressant det där, med öronproppar och hårnät skjutsas man in i en stor makapär som lever om så in i rackarns och helt still ska man ligga dessutom.
Vad tror ni händer i min stackars skadade touretteshjärna (förlåt alla ni med bekräftad diagnos att jag raljerar över detta) när man ligger alldeles själv på detta vis och tänker ligg still, ligg still....?

Nåväl, efter avklarad röntgen tog jag son och sambo med mig på djurparken för att hälsa på vargar och diverse löst djurliv, och vi hann väl sisådär gå halva varvet med hägn där det borde ha funnits hjortar, renar och andra klövdjur innan vi ens såg skymten av deras bajs ens en gång.
Långe sambon började tvivla och funderade om huruvida vi var lurade, 140 spänn inträde och det finns inte ens djur i hagarna, jag menar, vi tror att det där längst borta nog finns någon sketen bisonoxe, men egentligen pissar dom oss på ögat och hagen är tom.

Men till slut hade vi sett både magra albinorenar, älgar, bisonoxar och Visenter (visste inte ens att det fanns ett visentdjur, en 800 kilos uråldrig hårig jäkla tjur vad det) som när vi pratade med den (Visenten) behagade komma fram till oss...och pissade för oss...ha ha...kommer ni ihåg tanten som pissade på golvet på Norrlandsoperan för något år sen, som konst...blev ett jäkla hallå om det där...och för att göra allt lite extra märkligt i allt det märkliga smet det fram en snubbe som stack in en kopp under tanten och drack av hennes...ja ni fattar.
Men det blev ingen ståhej när Visenten pissade inför publik, det blev bara blött för det kom nog flera liter tror jag.

Efter en kaffepaus skulle vi åka lite karuseller tänkte vi, det var precis innan det började regna, äh ingen dör väl av lite vatten tänkte vi...tills vi var halvvägs uppe hos vargarna och det VERKLIGEN började regna, big time hällregn typ...så mycket regn att Lycksele omtalades på riksnyheterna som platsen som fick mest regn den dagen.. Jajemänsan där var vi, tänk att man fick uppleva det på plats!

Bara att åka hem dårå...men vi såg iaf Visenten kissa...

Har funderat lite ett tag nu, är det så att när det rullat på under lång tid så måste det komma lite uppförsbackar? Så man lär sig att uppskatta det man har? Eller kanske väljer ett nytt spår? Vad påverkar vi själv och vad styrs av ödet? Det enda jag vet är att allt har en mening även om jag har svårt att se den ibland.

Ikväll är vi bortbjudna på middag och jag ber till vädergudarna att regnet drar bort och solen får sända några varma försonande strålar på oss då vi planerar att bege oss med cykel, så tråkigt om man ser ut som en depprockare när man anländer för att mascaran har hamnat på kinderna.

Hoppas ni alla har en trevlig kväll vad ni än hittar på.

//M