Gnällkärring...

Ska börja med att gnälla lite...är så jäkla trött på mitt trilskande knä...och jag är trött på mig själv som inte stod på mig sist jag tog mig hela vägen till en ortoped via flertalet olika röntgen och valde operation. Nu sitter jag här med mitt idiotknä och måste börja om från början igen.

Sådär...färdiggnullat!

Jag är egentligen emot gnäll, ogillar detta vardagsgnäll som många pysslar med av ren vana...

Har sett min tappra mamma bita ihop om värk och smärta som jag knappt kan tänka mig och därför är mitt måtto att helt enkelt hålla käften och bita ihop, eller bryta ihop och göra nåt åt det....ja åt det som går att göra något åt förstås...

Och nu måste jag bita i det sura äpplet och ta tag i mitt, ursäkta uttrycket, pissknä...så drygt...

Jag har ju haft problem med mitt knä sen jag var femton...mer eller mindre och i skiftande former...men vet ni vad som blev spiken i kistan? Droppen som fick bägaren att rinna över? Knät att totalt bryta ihop?

Jo...fucking jäkla yoga...japp...för det ska ju va så himla bra...men inte för fröken rantas sargade fotbollsknä inte...jag sabbar skiten för gott...typ...jag är inte bitter...alls...

Japp...nu har jag brutit ihop...nu ska jag bara göra ngt åt det!

Vidare...

Var i Stockholm en snabbis igår...ganska effektivt om jag får säga det själv....lämna son på skola...in på jobbet och förbereda dagen...flygplatsen....Stockholm....flyga igen och hemma halv sju....vilken jäkla business woman jag är! 

Imorgon blir det säkert nya utmaningar...dags att sova!

//M