Aaaassskuungeeen....

Jag har en styrka.... ja, kanske någon fler än en, men just denna är en styrka och samtidigt min allra största fiende... det stavas hjälpsamhet...eller nja egentligen är det nog girighet...visst är girighet en dödssynd? Kommer nog inte till himlen jag...men å andra sidan så har jag tänkt gå ur kyrkan...å då kommer man knappast till himlen....och eftersom jag inte har någon kristen tro så är hela resonemanget orimligt...man kommer inte himlen  när man dör överhuvudtaget...

Nåja...tappade tråden en aning...Girighet var det...Jo jag är alldeles för girig efter kunskap...efter uppdrag utöver min kontrakterade tjänst. Och jag lovar...jag klagar inte...det är utvecklande, givande, stimulerande....och en förbannad lismande tidstjuv i mitt övriga arbete.

Dessutom ligger min ambitionsnivå att utföra varje uppgift jag åtager mig på en skyhög nivå, jag strävar efter att utföra varje uppgift jag får med det bästa resultat, jag mår dåligt när jag vet att jag inte gett mitt allra största engagemang och denna ambitionsnivå har denna hösten bitit mig i röven och satt mig i en sits där jag förvisso är väldigt uppskattad...men också väldigt splittrad.
Jag vet ingen som får så lite gjort på 40 timmar som ändå jobbar så febrilt än jag just nu...och nej detta är inget försök till självskryt, det ligger inte för mig. Men just nu förbannar jag min egen pliktskyldighet, min girighet efter kunskap och mitt brinnande engagemang.

Hmmm...känner fortfarande att detta kommer att tolkas som att jag är skitnödigt stolt över mig själv...och ja till viss del är jag nog det...jag är stolt över min totala lojalitet, och min förmåga att hålla så många bollar i luften samtidigt utan vare sig kallender eller post-it lappar.

Känner att jag har en irriterad rynka i pannan, ändå har jag betat bort massor med måsten nu under ett par veckor, nu ska jag bara komma ikapp mig på min egen arbetsplats också...det tar nog nån dag till...
Om ingen ropar.....

Aaaaasssskuuuungeeeennn.....

//M