Långe sambon är på ungkarlsparty med bärs och hämtpizza i för syftet passande ungkarlslya, min lilla goa onge har precis däckat i sin säng... så nu stundar en sköööööön stund för mamman/flickvännen i familjen på Tomtebo.
Ljusen är tända, vinglaset fyllt och i spotify ljuder Bo Kaspers Vi kommer aldrig att dö....
Min kära mor påpekade att det inte händer nämnvärt mycket här på bloggen, och jag vet. Men det går inte att skita fram innehållsvettiga inlägg...och jag vägrar liksom bli kons dagbok...Skriver när det finns något att skriva om.
Lilla C har varit på maskeradkalas idag, fast nån maskeraddräkt var det inte tal om, den fick snällt följa med i en påse bara, men det var nog ett bra kalas för make till tröttare unge får man leta efter, fick närmast bära honom i säng.
Vill att snön ska smälta bort nu, vill känna doften av blöt mark, lite unken men ändå så underbart kännetecknande vårens antågande, kommer ihåg premiärcykelturerna när jag var liten, hur härligt det var att susa nerför backarna medans tussilagon lyste i dikesrenen. I år ska vi försöka ta bort stödhjulen för lilla C, han börjar bli så stor, herre gud, snart fem. När gick alla åren egentligen?
När jag var fem-sex byggde mina föräldrar ett hus, vi bodde i "lillstugan" på tomten, två vuxna och tre barn i ett rum med vedspis, vi läste Kulla Gulla på kvällarna och kissade på utedass. När mamma skulle börja spackla gjorde hon det om kvällarna sen vi barn hade somnat, hon hann dessutom "skapa" vita stenen åt oss, av spackel och med sandpapper gjorde hon stenar, för vi var just då helt fascinerade av tv serien Vita stenen.
På morsdagarna bakade vi tårta och travade upp i skogsbrynet där årets koja hade byggts, så satt vi där och firade vår kära mamma... Vi gav bort fina presenter bestående av tvättlina, suddgummin och disksvampar... min mamma var så tacksam..
På semestern åkte vi runt i sverige i en gul passat med takräcke och fastsurrat bagage, vi tältade, minns specifikt när vi semestrade i norra sverige när bilen kokade hela tiden och vi barn fick tid att springa runt och leta gamla renhorn som vi tog med oss hem... Att pappa svor och spikade på bilen med en stor hammare spelade inte å stor roll.
På sommaren när det regnade häftigt tog vi tvål med oss ut och tvättade oss, i den gamla sommarstugan fanns inget rinnande vatten, vi barn älskade det...
Vi spelade Klöver åtta och Fia med Knuff och Afrikas stjärna, mamma var hänsynslös och lät oss inte vinna bara för att, nä isf var det för att vi faktiskt vann, kanske därför vi är tämligen målmedvetna, envisa och har en rejäl dos vinnarinstinkt när det gäller.
När jag och min äldre kompis lekte, åkte Ken och Barbie på raggarsvängen och spelade klädpoker, inte visste jag vad det betydde? Vi ringde Heta linjen och satt tysta med svettiga händer och lyssnade när andra pratade, vi var på tok för blyga för att säga något, men spännande var det allt.
Jag hängde på äldre syrran när hon kärlekskrank låg utanför tonårskillen hus, vi blev upptäckta förståss och blev jagad genom skogen av grabben på moped, livrädd var jag och helt skakis när jag kom hem, mamma skällde på mig för smutsiga tennisskor, jag som nyss klarat livhanken..?
Minnen...att vårda, att spara..att plocka fram ibland...
//M
4 kommentarer:
Det är helt underbart att läsa dina väl formulerade meningar och på så satt få ta del av dej och ditt liv.
Du skriver så målande/bra att jag nästa kände det som att jag satt där i kojan och åt morsdagstårta. . . .
Kram på dej och trevlig helg
// Sara
Bara LER....
Kram.
Hejsan !
Ja alla har vi våra barndomsminnen som vi kan skriva om.Det som hände förr är nästan roligare att skriva om än det som händer nu.Förutom om lilla C Din solskenstråle och långe mannen, som Du kallar honom.Du har berättaranda att brås på.
Bra skriver Du också.
Kram Mi
hahaha...
ja, så var det när vi var små!
*ler å minns*
Skicka en kommentar