söndag 12 februari 2012

Förbannad skyldighet...

Det är ganska intressant med gruppdynamik tycker jag...Har precis studerat detta på nära håll och det är intressant hur en del människor känner sig väldigt hotade när okända personer gör "intrång" i deras sfär... jag har inga högskolepoäng överhuvudtaget men visst borde detta bero på att man är rädd för att förlora sin position i en viss grupp som man tillhör?
Intressant att se hur de som tar mest plats också väljer att ge minst av sig själv...väljer att totalt ingorera det faktum att en ny person kanske skulle uppskatta ett vuxet välkomnande...märkligt..

Jag har länge varit denna person som tagit plats och haft min självklara plats i min nuvarande grupp..och med den positionen försökt förvalta den på det sätt jag tycker att den kräver...med andra ord att på bästa möjliga sätt välkomna nya kollegor och försöka göra deras "första gång" till en bra upplevelse. Jag ser det som min förbannade skyldighet som "gammal i gården" att alltid hälsa på nya kollegor, presentera mig, berätta vad jag kan hjälpa dem med och bjuda in dem till att alltid kunna ringa mig för frågor.

Kan tyckas att jag är inbecill och överskattar min egen person, och så kan det säkert vara...men jag har i alla fall en tanke..

Så det är väldigt intressant att helt plötsligt få möjligheten att uppleva det från andra sidan, att få vara ny, att få möjlighet att tänka över hur man faktiskt vill bli bemött som ny... Ja nu är jag ju ingen blyg nyutsprungen nyponros och det påverkar nog också såklart... Och det känns otroligt skönt att känna sig så trygg att inte ens denna nya och för det mesta obekväma situation fick mig att vantrivas.

Det känns så in i helvete roligt om jag ska tala klarspråk! Roligt att jag snart får kliva på mitt nya jobb, att jag får känna glädje, visa glädje och inte hela tiden dämpa mig och ha dåligt samvete för att jag har sagt upp mig och vill gå vidare..

Jahapp...så tänker jag i alla fall...Kan ingen ge mig lite nya infallsvinklar, alltså jag menar något jag kan blogga runt, något jag kan få tycka till om...Alltså något som man kan diskutera runt, inte politik, hellre fenomen hur folk beter sig, eller ja...jag vet inte...jag har bara sånt sug på att skriva men jag hittar inget i min direkta närhet som får mig att gå igång...inget som får pulsen att höjas...

Ja ja, får väl ställa mig på crosstrainern istället för att få pulshöjning...

Ha en bra dag!

//M

4 kommentarer:

Mi´s nya liv och det jag redan levt sa...

Ja det är bra alla har rätt att säga sin mening.Sen om andra inte tycker likadant, än sen då.

Det är bra stå på Dig Du.




Kram Mi

Rantamor sa...

Låter som att du inte har blitt riktigt bra emottagen på ditt nya jobb...
usch en mor får ont i magen !!!!
Önskar dig all lycka på ditt nya jobb, men det blir säkert tufft.
Läste ett ordspråk igår....
"framgången har inte stigit mig åt huvudet...
jag har alltid varit odräglig..."

Det är klart att du kommer att få bra dagar men också hårda dagar.
Men hoppas du kan släppa jobbet så fort du parkerar på Tomtebo...

Tjingelinkramen...

Lilla C's mamma sa...

Nejdå kära mor, jag hade som jag sa två riktigt bra dagar, jag träffade så otroligt många intressanta, trevliga och välkomnande människor. Det jag däremot skrev så är det väldigt intressant hur olika människor väljer att välkomna de som är nya. :-) En reflektion bara att det nog är rädslan att tappa sin egen position som gör att vissa väljer att ignorerar nya människor istället för att omfamna... :-)

I sa...

Åhå, nu blir man lite nyfiken..! Men DU har då iallafall varit en förebild på hur man ska välkomna nya, jag minns faktiskt min första Lindex-dag, BC-möte på Arlanda och du var en av få som kom fram. Vilket föredöme :-)