Tomtehybris på tomtebo...

 
 Helgen som varit har gått i julpyntets tecken här hemma, Långe sambon och förtjusande C var och inhandlade en gran under tiden som glamourmorsan tog sig en redig after work på fredagskvällen. Så med lagom betongluva pyntade jag och lillongen granen på lördagsförmiddagen....eller.... snarare var arbetsfördelningen sådan att C hängde upp pyntet och jag glesade ut alltmedan den långskallsongsprydde fadern efter den tunga snöskottningen välförtjänt parkerat röven i soffan för att heja fram skidskyttelaget i stafetten...precis som en lördag bör te sig alltså.

Men fint blev det och även resterande pynt åkte fram ur hastigt ihopplockade lådor från förra året...ty den häringa numera medelålders kvinnan får lätt eksem typ på nyårsdagen av alla röda tomtar som lömskt står och blänger på mig under sina lätt dammiga luvor, en barrande gran vars slokande grenar släpper ifrån sig de noggrant utplacerade kulorna och stearinfläckiga röda dukar som sådär i januarisolens bleka ljus avslöjar att de nog inte var särskilt fläckfria när de plockades fram heller.

Så det är med lätt hybris lurandes bakom den annars så lugna fasaden de raskt åker ner i sina lådor igen för att i elva och en halv månad tillbringa dagarna i evigt mörker.

 

Men ännu sålänge njuter jag alltså av tomtar, ljus, glitter och grandoft och jag hoppas att lillongen får samma mysiga känsla av jul som jag har växt upp med.
Även om inte jag som vuxen uppskattar detta pyntande och julklappsinhandlande, så gör jag det mer än gärna för mitt barn, jag vill ge honom liknande underbara traditioner att i sin tur anpassa och förmedla till sina barn.

För även idag sitter jag med ett sentimentalt leende på läpparna när jag hör Agneta Fältskog sjunga julvisor ihop med barnkören....hon får mig att på nytt bli en liten förväntansfull tjej som upptäcker att tomten smugit förbi på natten och lämnat ett paket vid sängkanten. Hur fan han kom in funderade man ju inte på direkt.

Jag minns hur vi åkte runt och lämnade julblommor till de vi under året blivit hjälpta av, tanten som hjälpte oss att stycka älg, den gamla fina grannen som kallade mig pinnen och ibland när det snöat alldeles gröndjävulskt kom och skottade vår mardrömsuppfart med traktorn.

Jag minns hur vi svältfödda på tecknad film satt uppradade i soffan klockan 15:00 för att se Kalle Anka och hans vänner fira jul, hur morsan alltid traditionsenligt glömde kålrotslådan i micron... men främst av allt får jag den där alldeles speciella känslan  i magen, känslan av gemenskap och värme. Så om ni inte gillar julen som vuxen och helst skulle slippa allt ståhej, fundera på vad julen betydde för er som barn...

Jahapp, blev en sentimental blogg ikväll, och jag som egentligen bara tänkte klippa in den makabra dikten om tio små tomtenissar....aja...den kommer kanske på förfrågan...

//M