fredag 30 september 2011

Inget särskillt...

Vaknade tre inatt...av hosta...när jag väl avhjälpt det problemet var huvudet klarvaket...suck...jag hann både komma på ett bra förslag som jag mailade iväg till kontoret och planera upp nästa vecka...toppen... typ?
 Nåväl...jag hörde när långe sambon klev upp runt fem...då hade hjärnan börjat gå ner i lågvarv i alla fall...domnade väl av strax efter fem...och vaknade av min goa onge...kvart i sju!!! Då ville han ha frukost...hmmm....vi brukar åka hemifrån strax efter sju....så ni kan ju tänka vilken aktivitet som skedde på ca 20 minuter? Duscha, fixa kläder, smink och hår...shit..tur jag har en frisyr som ska se ut som om man dragit handen genom håret ett par ggr....ingen som märker skillnaden mellan natten "kn.llrufs" och en medvetet stylad dito!
Och så har min dag tett sig hela dagen....som att jag varit en timme back hela tiden....så jag misstänker att två glas vin och Idol kommer avgöra mitt öde ikväll...blir nog utröstad....
Lika bra det...imorgonbitti stundar besök hos Umeås bästa frisör för att bli lite mindre lurvig, det är då satan va håret växer när man vill ha det kort...

//M

//M

onsdag 28 september 2011

Man köper inte ett rosa band, man skänker pengar till forskning...

Sitter och pillar lite med layouten på min blogg, den har varit lika statisk som ett födelsemärke i arslet så nu fick det bli lite nytänk, tja, hur blev det då? Hittade en bakgrund med grafitti på en betongvägg, passar min oborstade vokabulär och oregelbundenhet vad gäller inlägg.

Nåväl när jag ändå piffade runt lite så passade jag på att byta kort, ja eller iaf redigera dem lite, på männen i mitt liv, fotot på Lilla C är fotat av Annelie, en tjej i Stockholm som bland annat fotar underbara porträtt. Kika gärna in hos henne via länken ovan.

Imorgon ser min arbetsdag lite annorlunda ut och jag och ongen tänkte ta oss en redig sovmorgon, denna vecka har varit väldigt...hmmm...eljest...tur man är mångkonstnär säger jag bara!

Vi har dessutom omärkt närmat oss oktober som är en månad där vi i butiken värnar extra om alla bröst, så snälla ni som påstår att ni redan har ett band, va fasen är 25 spänn? Lägg ner frasen "nej jag har redan ett", säg bara nej när ni inte vill skänka pengar till förmån för bröstcancerforskningen, det är faktiskt helt ok, men att säga att man har ett så fint sen förra året...dom 25 kronorna har dom nog redan forskat upp är jag rädd.

Vad får man för 25 spänn egentligen? En trisslott? Två korvar och en cola på Ica? En liten flaska billigt rötjut på bolaget eller en påse smågodis?
Bandet är bara symbolen, det är pengarna som räknas... Och brösten...och livet.... ut och köp rosa band hörni, köp ett åt karl eran också, det är ju han som vill klämma på dem lite nu och då!!

Bandet är dessutom designat av Odd Molly grundaren Per Holkneckt och Lena Ph.

Man må tycka vad man vill om sina tuttar, bröst, "påsar", boobs, silisar, myggbett, men jag vill inte vara utan mina polare. Jag vill att de ska bli omhändertagna på bästa sätt...alltid...

//M

onsdag 21 september 2011

En alldeles vanlig bitterfitta...

Måste nog "plogga" lite idag, sitter å myser med en kopp latte, tack dolce gusto för den, Peter Lemarc i Spotten(och ja, jag vet att jag förmodligen förutom Roger på Rix morronzoo är den enda som lyssnar på honom ännu) och med datorn i famnen uppkrupen i favoritfåtöljen.
Eller ja, uppkrupen och uppkrupen, 173 cm, ickespäd Malin i en trendig minimalistisk skinnfåtölj, ja då får man snällt sitta på röven för det är vad som ryms, men den är trots detta skön och ja, det funkar bara att sitta här om man vill spela musik samtidigt...

Så uppskattat med lite egen tid, ongen småsnarkar lätt i sin säng och mannen får utlopp för sin abstinens med lite livehockey, och jag, ja jag sitter här under min korkek och bara luktar på blommorna...nä just det ja, det var en annan historia.

Hur fan får man dö på småflugor? Ja sånna där röda äckliga skitflugor som brukar uppstå ur ruttna frukter i augusti! Av någon anledning har de flyttat in permanent i vårt kök och vägrar liksom dö. Jag tänkte att jag lägger ut frågan här för jag fick ju så bra tips om hur man eliminerar grannens feta pisskatt i somras...eller alltså...den ville jag ju inte ta livet av, bara få å sluta pissa å gräva i mina rabatter. Och jag vill inte bli ovän med mina grannar, men kattmord har varit ett alternativ som legat högt på listan, tack och lov att vitpeppar funkat rätt bra.
Men dessa flugor då? Jag har en man i livsmedelsbranchen som kastar alla råvaror i vårt hem dagen före bäst före datum av gammal vana, så det finns ingen ruttnande frukt som de kan leva på... hmm...tänk om man helt plötsligt skulle börja hitta sånna där prislappar på all mat i kylskåpet, "Kort datum - Nedsatt pris", nä bättre att han får slänga dem då. Så va fan lever de av?

Idag damp det ner en efterlängtad bokrelease i min brevlåda också, ja ingen obegriplig fin nobelpristagare direkt, men Läckbergs nya kom hem till mig och jag kan knappt bärga mig innan jag får börja läsa den. Dessvärre blir jag en okontaktbar, ordslukande egomorsa/samboinna när jag läser så jag måste välja mina tillfällen med omsorg. Och vad kan passa bättre än en inbokad flyg och tågresa imorgon? Någon som vill låna den till helgen, skulle tro att jag tagit oskulden av den vid det laget...

Tänk om man hade riktigt äckligt mycket pengar över varje månad, jag har ett sjukt behov av att bläddra i alla typer av inredningsmagasin, och min önskelista vet inga gränser...suck...går det att sätta skygglappar på tro? Ja jag vet, i-lands problem, jag ska vara glad att jag är frisk och har ett jobb och en snäll man och allt det där...yada...yada... men vad hjälper det, jag skulle ändå vilja ha en massa pengar, får man skriva så? Eller är det politiskt inkorrekt? Får man vara girig och önska mera, fast man har mycket, är rik av livet, kärleken och hälsan? Aja..kanske bara ska sluta läsa de förbannade tidningarna...så är det bra med det...få tyst på gnällkärringen liksom...

På tal om det, vet ni vad jag retar mig på, typ varenda gång, tills jag får intalat mig själv att jag faktiskt inte behöver bry mig, inte fresta på mitt hjärta med att ilsket muttra och skaka på huvudet?
Jo alla dessa "Jag tänker på alla cancersjuka/mobbade/älskade mammor/pappor/bröder/systrar/och alla andra man kan hitta på inlägg" som man bara måste klistra in på sin facebookwall så att man inte tillhör de 95% som tydligen verkar skita i alla sjuka/mobbade/ochsåvidare som vägrar klistra in detta. Detta är förmodligen samma 95% som bröt alla kedjebrev på 90-talet också. Hmm...get a life, engagera er i det verkliga livet istället, bry er om dem ni har omkring er, facebook är ett virtuellt slaskhål, ett självhävdande forum...och samtidigt ett alldeles, alldeles underbart kontaktnät.
Och javisst, jag håller med er alla som tänker,"men va fan om det stör dig så mycket, sluta använda skiten då." Men jag är bara en bitter gnällkärring serni, och det här är min blogg, så den här bitterfittan tänker fortsätta att facebooka oväsentligheter "just because I can"... Och kanske klaga lite på min egen kammare, för bortsett från alla enerverande musiklänkar och "klistra det här i din status" inlägg så gillar jag möjligheten att hålla kontakten med alla som jag håller av, trots geografiska omöjligheter.

Oj va jag gick igång ikväll, ha ha..igen...ja ja, ni vet hur jag är...En "varning för hunden" skylt på dörren betyder inte alltid en ilsken pitbull på insidan...

Gokväll!

//M

lördag 17 september 2011

Konsten att kräkas med värdighet...

Idag stundar 40 års fest, roligt som fan tycker jag som inte festat där man måste behärska sig på väldigt länge, ja jag menar festligheter där inte alla vet vem man är och man inte kan häva ur sig tourettesliknande ord eller skämt. Blir annorlunda och riktigt roligt skulle jag tro. För det är ju trots allt bäste Jocke som fyller år! Grattis mannen!
Japp nu hamnar du på bloggen igen!!

Och grattis till lilla mamma "Rantamor" också som fyllde igår.




Lämnade lilla C hos sin älskade mommo och moffa poffa och sen drog vi hem för att börja ladda, det är lite mera annorlunda nuförtiden tycker jag, när man ska på fest, man ska ju liksom vara sådär förbaskat vuxen nuförtiden, så man festar liksom med större värdighet, inbillar jag mig. Man super inte, man umgås och dricker skumpa och rosé, man shitchattar världsvant med sina vänner och skapar närverk med nya bekanta, eller ja...ha ha...gick ni på det där?
Nä jag är nog inge vidare bra på att kräkas med värdighet, så det får bli som vanligt med andra ord. Man kör på känn och frihjular lite där det behövs, rötjut fungerar alldeles utmärkt och jag kommer förmodligen inte minnas vad alla nya bekanta heter eller ens vilka som hörde ihop med vem! 
Men jag tänker ha roligt i alla fall!

Vad tänker ni göra en kväll som denna?

//M

söndag 4 september 2011

Kändiskåt och barnkalasbakis...

Men hallå...har nu surfat runt på lite bloggsidor och det slår mig att det verkar vara en ny trend på G i Sveriges filmvärld...herre jävlar nu verkar varenda bloggdrottning/B-kändis plugga manus och spela in film, vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta.
Jag menar, är filmproducenterna så jävla desperat nuförtiden att man måste plocka in "ickeskådisar" i sina filmproduktioner? Tror de att de på detta sätt fångar upp fler tittare? Räcker det inte med alla dessa "snälla-välj-mig-jag-är-så-jävla-media-kåt" personer som deltar i det ena desperata, idiotförklarande tv-tävlings-spektaklet efter det andra.

Jag börjar bli redigt trött på program som sommarspelen, 100 sätt att åka... , 4 stjärnor lagar mat och alla andra program som egentligen bara går ut på att boosta B-kändisars dalande 15 minutes of fame. Herre jävlar, visst finns det någon slags utbildning för filmproducenter, eller är det mesta sponsrat av skvalleblaskorna och de företag som betalar reklamtiden i pauserna?

Och oh my god...Har ni råkat zappa in Kniven mot strupen...tar den killen verkligen sig själv på allvar?? Eller gör han en seriös parodi på Gordon Ramsey?
En till som tar sig på blodigt allvar måste vara Paolo Roberto i Robinson, snacka om skitnödig karl... -"Lag bla, bla är ni rrreeedooo?"
Nä tacka vet jag på Harald Treutigers tid, det var Robinson det, äkta mobbingTv där de svaga åkte ut direkt! I år är reglerna mer invecklade än tarmsystemet hos en ko.

Aja fick jag det utagerat också, känner att jag har en stor dos frustration i kroppen efter att ha haft 8 ungar i huset på femårs kalas idag...känner stor tacksamhet till alla förskolepedagoger som har barnkalas 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan..jag skulle förmodligen hoppa från ett hus efter lunch. Stor heder till er som inte stryper mitt barn var och varannan dag...
Konstaterar att det dessutom är 365 dagar kvar till nästa gång... bara att börja ladda alltså...

Trevlig söndag, nu ska jag plocka russinpojken ur badet, snusa honom i nacken och sen stoppa i säng för att sen sjunka ner i soffan för lite välförtjänt vuxentid med lite undangömt barnkalasgodis...Tro om det finns någon faketatuering kvar också??

//M

lördag 3 september 2011

Lilla C fyller 5 år....

Igår överraskade vi Lilla C med att tillsammans montera hans nya säng som han får i femårs present. Iofs fyller han först imorgon men då har vi fullt upp med kalas så vi fixade detta igår ist. Så igår var det en lycklig kille som kröp ner i sin nya stora säng med riktigt vuxentäcke, får se om han hålls där på nätterna? Han har en tendens att rotera i sängen och det har smällt i gavlarna på hans lilla växasäng när han snurrat runt om nätterna, men inatt har han legat alldeles stilla i alla fall.
Vi hade dessutom en förhoppning om att ny säng skulle innebära senare morgnar, men imorse trodde den lilla att det var dagen D och låg redan vid 6 och väntade på att vi skulle komma och sjunga, aja vi hade lite att göra innan dagens födelsedagsfrämmande anländer så det var väl bara bra att vi blev väckta...säger vi...

//M

torsdag 1 september 2011

Tåg, tics och dödlig parfym...

Jahapp, gårdagens tågeufori har bytts mot en irritationsrynka i pannan och en växande surhet, jösses det måste vara åldern, har jag vid 36 år ålder blivit en klimakteriehäxa? Sitter på ett överfullt tåg till Övik med vagnen full av en grupp pirrigt högljudda vuxna människor, jösses så mycket oväsen de för, för att inte tala om den blandning av parfymer de sprider, min stackars far skulle förmodligen dö i en astmaattack.

Försöker samtidigt sända lön på tågets överfulla, skitslöa internetuppkoppling, densamma som jag prisade igår då den faktiskt fungerade riktigt bra...

Har funderat lite, det här fenomenet som man ofta ser på Malmöavations flygningar från Göteborg, dessa kostymklädda karlar som absolut måste stå först i kön för att få de eftertraktade platserna längst fram, är det så att de alla har samma tics? Läste någonstans att man kunde lida av detta tics, att alltid kliva på och av först, men ligger det i den manliga genen? Eller hör det ihop med den dyra kostymen? Vem vet? Måste googla vidare tror jag.

//M